Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till den högst vördade, högst upplysta och högst enhälliga kongliga svenska menigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
Att alla pisksmällar af tiden
Ej hunna trycka spår derin.
Och hjertat stelnar till en massa,
Beräknande resignation,
Som mer värderar Rothschilds kassa
An någon paganinisk ton.
Väl händer då att sångarn byter
Sin lyra mot en krumstaf bort —
Då står du, samtid, och förtryter
Ändå att sången var så kort.
Nyss låg der en pilt i det gröna,
Han lekte med blommor och blad:
Han såg i naturn blott det sköna —
Han var så förtrolig och glad.
Men surrade getingar, svärmade knott,
Då värjde han skinnet behändigt och godt.
I vida och brokiga ringen
Bland knoppar och blmnmor och blad
Små, flickorna svärmade kring1 en:
Han var så förtrolig och glad.
Men surrade getingar, svärmade knott,
Då flydde de hemåt så brådt och så- brådt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
