Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Vid glasens klang - Svart och hvitt eller Bacchi vandrares olika åsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
Han är borta, långt borta, den bäste bland vänner,
Djupt nedgrafven i becksvarta, iskalla mullen;
Men hans vinkande vålnad jag skådar från kullen —
Ack, den vinken jag lyder, ty blicken jag känner.
Ja, godnatt, mina sorgliga öden!
Mycket bättre än lifvet är döden.
Hugg då till, du med lien — jag hård är som stenen
Tappa blodet ur pulsen och döfva mitt hjerta,
Så godnatt, ni kusiner bekymmer och smärta!
Kommen, muser, och gråten en vers öfver benen...
Ja, godnatt, mina sorgliga öden!
Mycket bättre än lifvet är döden.
Men kan himlen väl blygas? Den rodnar i öster
Bort i norr slumra ännu de rusiga bröder,
Medan blommorna kypra sin ambra i söder
Och sefiren tillfläktar oss fåglarnes röster.
Månne lifvet är bättre än döden?
Nå, godmorgon, ni kommande öden!
O, hvem är det som sväfvar med nektar-pokalen?
Är det Hebe, den unga, nedsänd från olympen?
Nå, så kom då och vattna den. törstiga ympen
Och till lön tag mot påsen med sorgen och qvalen!
Hurra — lifvet är bättre än döden...
Se, gutår, mina kommande öden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
