Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Jägarlifvet, åt Diana och Pan, dryader och fauner egnadt - Till de nättbestöflade, tungt sofvande och förnäme ”dillettanter” af jagt och djurfång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Tömmer med manér det stora stats-kredenset,
Hedrande kungen och landet och stan.
Men ligga på knäna och sörpla ur kärren
Det lär sig väl aldrig den nådige herren,
Och vid den vilda skogen är han ej rätt van.
Skånska klippingen på fina knogen
Skyddar ej mot grenarne i skogen.
Saffianet öfver späda foten
Rifs i trasor af den hvassa roten.
Ofta, vill man skynda sig i håll,
Glömmer man ju bort sin parasoll
Och hinner se?n aldrig den närmaste by,
Förrän man bränt kolsvart den skäraste hy.
Hur passar det för sjelfva välvisheten
Att slafviskt lyda sträfva hund-trumpeten,
Att djupt studera harens arga list
Och likväl sjelf kanske bli lurad sist!
Ty, saten besitta, hvad Jösse är fin,
Fast aldrig han läste en glosa latin!
Och emot Mikel är Zakarias
En Jeremias.
Händer icke ofta, då j menen
Jösse stupat för ert tunga bly,
Ligger räckan der från närmsta by
Med den långa rumpan mellan benen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
