Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Jägarlifvet, åt Diana och Pan, dryader och fauner egnadt - Jagten vid Nohr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jagten vid Ifohr*).
Jtlveni mins ej gerna den stugan i Nohr
Vid brädden, der älfven går,
Som tätt invid vägen, så lagorn stor,
Rödmålad och vänlig står,
Som alltid med sin leende blick
Bjöd in hvar man, som förbi henne gick,
Att vederqvicka på en stund
Trött r . . . a och törstande mun!
Der lägrade sig i den vida sal
Åf ungdom en yster trupp.
Med frisk förtäring och otvunget tal
Man muntrade sinnet upp.
Förgäfves sökte björnarnes vän
För glädjens lopp bomma dörren igen:
Den banade sig genomgång
Med glåpord och puffar och sång.
Man ledsnar likväl vid plägning och skratt:
Båd’ sinne och skråf blir trött.
*) Nohr eller Nohl: andre gästgifvaregården på vägen från Göteborg till
Stockholm. Utgifvaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
