Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Allvarsamma sånger - Skalden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
Skriker sig sä hes om pligten mot sitt folk,
Mot sin kung, sitt land och de förtryckte.
Tidehvarfvet, det han lefvat i,
Sällan vridit lagern om hans hjessa.
Men ett folk dör ut, och sekler gå förbi
Skaldens minne öfverlefver dessa.
Midas, Midas, qväf ej skaldens röst —
Bygg ej dam af sand mot strida strömmen!
Vet, den gudakraft, som eldade hans bröst,
Honom vis’t din åsnebild i drömmen!
Kungar, folk, förbättren er en gång,
Jagen bort misstroendet och fruktan!
Gällt till edert lof då ljuder skaldens sång,
Lika o allt som förr till eder tuktan.
En gång — när vid verldens stora fall,
Lyktande det ändeligas skiften,
Menniskans och myrans herre dömma skall
Män och myror allt efter bedriften —
Öfver guld- och purpur-pöbelns hop
På de ljusa, lätta serafs-vingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
