Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Dikter af blandadt innehåll - De tre åldrarne (bränn-åldern, hög-åldern och likstols-åldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
De fina seder ej min åtrå tubba:
Väl kan jag krossas, icke böjes jag.
Tag derför, Uller, tag din stora klubba
Och gif min panna dödens heders-slag!
Tänd sedan på en stockeld under liket,
Som lyser upp det halfva kungariket!’?
2.
Hög-åldern.
Den forntida göten var tapper i armen,
I striderna kallblodig, modig och trygg
Och redig i hufvudet, redlig i barmen
Och satt som en klippa på gångarens rygg.
Han böjde ej slafviskt sin friborna hjessa,
Men räckte åt hersar och jarlar sin hand,
Densamma, med hvilken han ofta bland dessa
I striden försvarat sin kung och sitt land.
Ej låg han på knä för en halfnaken tärna,
Men Stålklädda sköldmön, med rosornas färg
På kinden, han lyfte på gångarn så gerna
Och jagade se*n öfver dalar och berg.
Och då han kom hem till den fredliga borgen,
Der var han cle värnlösas fader och stöd
Och glömde vid mjödhornet mödan och sorgen,
Men aldrig att hämnas sin stallbroders" död,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
