Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Tal i glada samqväm - Törsten, en målning efter naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
nungar öfver dessa saliga bygder, täflande om att hvar och
en med sina färger pryda och försköna naturen. På samma
träd, der den förre slöäade sina sprickande blommor, höljdes
äfven de svigtande grenarne af höstens yppigaste frukter, som
sänkte sig menniskohanden till mötes. Djuren, ännu icke
nog varnade af menniskans roflystnad, flydde ej undan
hennes giriga blickar till ödemarkens gömställen. Floderna, det
är sant, hvälfde äfven då endast vatten inom sina bräddar,
men hvilket vatten! Det rann öfver guldsand, perlmusslor och
ädla stenar, men ej, såsom nu, öfver gyttja och sågspån,
öfver kadaver och afskräden, öfver organiska lifvets ruiner.
Och hvilka stränder omgåfvo ej floderna! Sänkorna gungade
sina trollbär öfver det forssande svallet, och finbladig
myrten bredde sin skugga öfver gölen, der karparne lekte i
vattubrynet.
Stek och frukter, fisk och drufvor — se der den
första menniskans näringsämnen, hvilka sjelfmant, i öfverflöd,
erbjödo sig åt hennes njutning. Hungern var då blott
förmågan att äta och törsten icke annat än en stilla längtan
efter de gyllene klasarnes nektar, som fägnade allas sinnen.
Mätta, lugna och lyckliga menniskor bära starka
kroppar . . . Patologien låg ännu i moderlifvet.
Vända vi åter om denna tafla och skåda målningen af
vår tid, hvilken skilnad mellan då och nu! Menniskans
mildaste böjelser — för äran, för qvinnan och för sin afföda
— hafva, liksom törsten efter guld, urartat till de vildaste
passioner. Jorden, vattnet, vinden ha blifvit trätofrön
menniskor emellan. Läs våra rågångs-tvister, stora och små,
sjömakternas krigsförklaringar och mjölnare-processer! Se hur
folkskaror med åskans vapen söka tvinga af hvarandra
fördelen af vinden för de vingade träberg, dem de lärt sig att
med elementernas krafter regera efter sin vilja! Ja, det
omätliga ljuset räcker ej en gång till för alla: äfven
derom har man i stora städer anställt de vidlyftigaste
rättegångar, hatat och förföljt hvarandra af innersta hjerta. Guld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
