Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Tal i glada samqväm - Törsten, en målning efter naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
437
och skrifklåda ha förgiftat slägtet. Ifrån stilla och fredliga
beherrskare öfver jorden hafva menniskorna blifvit
hvarandras bödlar.
Fadern, som sänder ut sin son i verlden för att luttras
i erfarenhetens degel, ger honom med sig på vägen en enda
varning: "Akta dig» för menniskor!" För eld och vatten, för
hetta och köld, för giftiga vindar varnar han honom icke:
för menniskors list, för menniskors ondska, derför varnar
han honom såsom för det största onda i verlden.
Den döende enkan, som måste lemna den tröstlösa
dottern i försynens vård åt sin egen ledning, varnar henne
icke för lejon och tigrar, för ormens list eller vargens
glupskhat — för menniskor, de farligaste af alla vilddjur,
varnar hon henne med moderliga ömhetens bittraste tårar.
"De", snyftar hon, "skola mörda din glädje och röfva din
oskuld, om du förtror dig åt deras falska smek!" Bägge
glömma de snart dessa visa lärdomar, tilldess de förtvina
i qvalens elände eller efter långt lidande sjelfva en gång
skola varna sina oerfarna barn för sina likar — menniskorna.
Lejon kunna tämjas, tigrar kunna spännas för vagn och
björnar läras att dansa efter pipa, men guld och skrift hafva
förvildat menniskan. Hon skall aldrig mer bli fredlig och
tam, så länge dessa demoner beherrska verlden — och så
länge lefva vi alla i hemligt eller uppenbart krig.
Jorden har blifvit för trång för sina inbyggare: dess
frukter äro ej mer att tillgå i tillräcklig mängd för .det stora
behofvet. Djuren hafva blifvit folkskygga: de öfverlemna sig
icke mer sjelfmant på nåd och onåd i den rofgiriga
erke-apans händer för att slagtas och slukas. Vattnet och luften
äro föga närande och mineralierna till all lycka för
hårdsmälta, ty annars hade jorden redan varit uppäten. Genom
denna brist har maten fått värde. Således samla några
mer än de förmå uppäta, andra åter äta mer än de förmå
att samla och dö af hunger, när förrådet tar slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
