Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Tal i glada samqväm - Törsten, en målning efter naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
441
urgamla floderna, gråbergens syskon och grundlighetens
afbilder —■ åter tillbaka i skötet på den allmänna modern, det
omätliga hafvet, som gerna öppnar sin svällande barm för
de trötta återkommande barnen och frågar dem ömt: »Hvar
ha ni varit så länge?’?
Sålunda vattnas jorden och växterna, som utgöra hennes
pels, och djuren, som kräla i pelsen.
Menniskan, i de äldsta tiderna mer djur än ande, kände
länge intet annat medel mot törstens tvång än källans
smygande kristall, regnets drypande perlor och frukternas läskande
saft. De tre öfverfält-apotekarne nyfikenheten, behofvet och
slumpen hafva öppnat för henne naturens dolda officin, hafva
lärt henne jäsningens kraft och konsten att distillera och kypra.
Vattnet — det kände menniskan snart — var icke ett
nog kraftigt släckningsämne mot törstens invärtes brand: det
upptog mycket rum och gjorde föga verkan. Dessutom var
det för allmänt och hade ingenting retande för gommens
sinne. Nyfikenheten eggade henne att bita i drufklasen.
Saften deraf behagade henne mer. Den tillfredsställde på en
gång törstens kraf och smakens njutning, och efter det första
försöket kunde hon ej mer upphöra att suga den saftiga drufvan.
Länge har troligen mennisko-kulturen hvilat på denna
ståndpunkt, tilldess slumpen en gång satt drufsaften i jäsning
och skänkt oss det första vin.
Noak, en gammal kännare, fann detta fluidum ljufligare
än något annat och försatte sig genom ymnigt njutande deraf
i ett tillstånd af salighet, det menniskan icke erfarit, sedan
Gabriel igenbommade paradisets portar. Nu var åtrån väckt,
ett nytt behof skapadt och menniskan arbetade med händer
och fötter på tillfredsställandet deraf: hon gjorde försök i
alla väderstreck — och ändtligen lyckades det den oförtrutna
konsten att eftergöra slumpens verk. Bedan vid den af töcken
höljda rågången emellan fablernas park och annalernas oxhage
mötes fornforskaren af vinets historia, hyfsningens första epok....
Från denna tiden har nyfikenheten en dold åtrå efter
okända njutningar och behofvet af de kända satt alla menni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
