Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Tal i glada samqväm - Den välgörande glädjens herrliga inflytande på menskliga lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444
utan glädjens inflytande, huru mycket mindre då det
moraliska, hvarpå samhällsordningen hvilar!
Sedan menniskorna genom tyst öfverenskommelse och
långvarig vana blifvit dresserade för samhällslifvet, har hvar
och en i staten erhållit sin vissa bestämmelse, hvilken han
noga och granneligen måste uppfylla, utan att våga skrika
deröfver. Således sätter sig en till röret, en annan sättes
till ärorna, till seglet, till pumpen och så vidare ända intill
plikthuggaren, som står redo att taga emot stötar. En part
befaller, en annan bör råda — och den största parten
måste verkställa ’hvad som blifvit rådslaget och befaldt. Den
ene, som icke kan skrifva meningen, skrifver sitt namn, den
andre, som icke får skrifva namnet, skrifver sin mening. En
ålägges att tala, tilldess sjudande svettdroppar rulla öfver
hak-lappen, en annan åter hålles till tystnad, om än bataljoner
af väpnade ord hota att storma väderstrupens vindbrygga.
En slägtar menniskor under musik, dunder och hurrarop, den
andre, modestare i sitt yrke, slägtar oxar och får utan buller.
Här kokar en öl och bränvin, der åter en annan dekokter
och flugvatten. Här trancherar en stekt och sudet, sig
och androm till spis och förtäring, der åter en annan rått
och lefvande, systemet till pris och ära.
Men hvem förmår uppräkna alla beställningar i ett väl
inrättadt och hyfsadt samhälle, der en man af högre anseende
icke en gång kan låta bära sig till grafven, utan att en
mängd af ringare måste ringa for liket, eller nysa i sin egen
näsduk, utan att åhörarne betyga sitt prosit i korta, till
ämnet lämpliga tal och sirliga bugningar?
Menniskan är kaput familie i den vidlyftiga apeslägten.
Hon härmar allt hvad hon ser eller hör omtalas, naturens
storverk, djurens instinkt och slumpens alster: ingenting
und-slipper hennes nyfikenhet — allt vill hon eftergöra, och med
sina långfingrade framfötter skapar hon sig verktyg för
tillfredsställandet af sina nycker. Ett infall alstrar ett annat,
ett behof blir snart moder till tusen, och hvar hon en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
