Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Tal i glada samqväm - Den välgörande glädjens herrliga inflytande på menskliga lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
451
annat slåtteröl, åt skördefesten och åt de gästabud, som
denna tiden lofva att gifva luft ät hans pressade hjerta.
Men sedan binder honom det eviga "trädandet" åter igen
vid plogen och stutarne, tilldess vintern ändtligen kanderar
tufvorna och dömmer honom att köra ved och tröska, att
tröska och köra ved den veckan, som ut går, och den, som
in kommer. Nu är det ej mer morgonrodnan som jagar
honom ur fällarne: nej, den förbannade tuppen —
matmoderns ögonsten och hönornas — flaxar redan kloékan 3
om ottan med oroliga vingar och skrålar ur den spruckna
luren, så att löften gunga och håren resa sig på hufvudet:
"Upp på logen nu, upp på logen nu!» Och sedan den svarte
tuppen börjat i prestgården, intonera alla socknens tuppar,
de röda och de hvita, de gula och de spräckliga, i en
ryslig korus: "Upp på logen nu!" Och alla hundar tjuta, alla
kattor jama, alla kor rårna, alla husbönder hacka på den
trubbiga flintan, alla matmödrar knäppa om sig sin
mikrokosmos, svetice skinnkjolen"*), alla drängar jäspa, alla pigor
sträcka sig. O, ve, ve, liken kunna vakna i grafvarne!
Länge skulle ej den fattige landtmannen förmå uthärda
alla dessa mödor, som räckt hvarandra händerna på att pina
och martera honom, om icke på afstånd, bakom solens långa
bröllopsnatt, den leende julen i dunkelt perspektiv m&lade
för hans tjusta blick yttersta branten af jordlifvets lycksalighet.
Redan länge, länge förut drömmer han om, under den
korta sömnen, huru gnistorna af granbrasan sprakar i
julhalmen, huru kanel-röken i dunkla hvirflar hvälfver sig öfver
det ännu sjudande grötfatet, rågadt med risgrynsgröt —
betänken, betänken: med risgrynsgröt — huru lutfisken
simmar i smör, icke i det rå, osaltade, smaklösa, som narrarne
i städerna fika efter, utan i gammalt, moget, härskt och
kraftigt, damascheradt smör, hvars kostliga arom ej på
dygnet en gång utlakas ur spott-körtlarne, icke ens af det fro-
•) Mikrokosmos: verld i smått, inre verld ... Sv e t ice : på svenska
Utgifvaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
