Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Tal i glada samqväm - Fågeln Fenix och Jerusalems skomakare eller forntidens gästabud i orienten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
457
glädje och tillfredsställelse odrägligt tomma tid och brast
slutligen ut i prydliga loftal" öfver det präktiga bålet af de
kostligaste jordens alster, berömde blommornas vällukt och
frukternas glans, det målande i grupperingen och den
arkitektoniska stilen, som högt öfverträffade alla verk af
menniskohandens fusk och menniskosnillets barnlek, en förening
af obeskrifliga skönheter, hvilken måste väcka beundran äfven
hos en man, som i så många tidehvarf åskådat alla jordens
herrligheter i deras uppkomst, deras flor och deras ruiner.
Detta skådespel af den skönaste färgblandning,
skimrande i påsksolens strålar på den högsta ismassa, jorden
eger, var något nytt äfven för honom. Det var det sista
konststycke som skulle väcka hans sinnen ur den långa
dvalan och för en ljuft sorglig stund fjättra hans oupphörliga
vandringsdrift. Hans känslotomma bröst skakades ännu en
gång af mennisko-passionen och jagade öfver hans tunga, som
tegat nio-hundra-femtio år, den sista floden af ord och tankar
vid anblicken af hans ende, bortgående väns sista boning.
Han skulle än längre hafva fortfarit, men engelen i
fågelhamn vinkade med eldblicken att han ärnade qväda sin
svanesång, riktade ögat förtroligt mot solglansen och
började således:
"Jag har en tid varit deri förste på jorden. Jag går
bort på en tid att förädlas till den minste i himmelen.
Min vän Natan, för dig vill. jag öppna mitt hjerta, innan
du antänder mitt bål! Jag längtar efter min förvandling,
ty de trycka mig hårdt dessa lifvets lysande fjättrar. Ännu
blir jag icke insatt i min fordna värdighet, ty ännu är ej
friden stort mer aktad i de högre rymderna än här i stoftets
låga hyddor, men jag anar en dag, då verldarnes massa
skall renare omsmältas i ett nytt degelprof, då slaggen skall
afsöndras från den ädlare materien, det onda en gång (Juka
under i den långvariga striden mot det godas upphof, då alla
anledningar till tvister skola upphöra, alla tankar, alla
syften förenas omkring en enda medelpunkt och en evig fred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
