Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Tal i glada samqväm - Fågeln Fenix och Jerusalems skomakare eller forntidens gästabud i orienten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
459
Min väg emellan verldarne stryker öfver meteorernas
legioner, och kanonkulai) hinner icke min flygt i farten.
Hvilken af menniskornas beherrskare kan jemföra sig
med mig i prakt eller visdom, i sjelfständighet eller makt?
Ingen — icke kejsaren i Kina, icke kalifen i Bagdad, icke
peruanernas inkas, icke den romerske påfven. Jag beror icke
af en kock, som lagar min mat, af en munskänk, som
blandar mina drycker, af kuskar, hästar, öfverhofstallmästare och
kameler, ej heller af fältherrar, som anamma prygel under
mitt banér, eller af mätresser, som framföda andras ungar
till prinsar och prinsessor, mécer och nevöer åt mig, ej
heller af vesirer, som hänga mitt ärliga namn och insegel
i svansen på sina dumheter, ej heller af bonzer, som peka
med kryck-stafven för att lägga hinder i vägen för mina
välmenande planer*). Icke har jag berott af den hastiga
brå-död, som ofta midtpå afbrutit den ädlaste verkningskraft och
den fastaste vilja.
Jag har icke fattat universal-monarkiens blixtrande
scep-ter i upplyftad purpurfot, ty jag har afskytt att straffa
och försmått att befalla uslingar, som hellre blindt följa
lidelsernas svall än vishetens vänliga varning. Mitt var
likväl det allmänna väldet öfver jordens animaliska massor,
samma stund jag upphört att förakta det,
Dock — med alla dessa företräden har jag inom mig
hyst en gnagande smärta, ej olik afunden i menniskobröst.
Ensam af mitt slägte, har jag varit beröfvad den ljufva
njutningen af umgänget med mina likar. Jag ville hafva
bytt med svalboets matmoder, som med lifsfara hemtar mat
och dricka åt sina gapande gäster^ med pelikanen, som
mättar sin afföda med sitt eget blod, ja med de smärre
af dina fordna slägtförvandter, som vid glada, gemensamma
måltider fått fägna sig åt hvarandras fägnad, fröjda sig åt
hvarandras fröjd. Mig har det aldrig varit förunnadt att
*) Bomer; {»rester hot* buddhaistisKn folk. Utgifvaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
