Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Tal i glada samqväm - Om våta ämnens egenskap att lifva och vederqvicka den torra naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
499
frun, men hvad frukterna angår, prefererar jag rankans
klasar. Dock: svårt är valet emellan kärlek och vin. Lycklig
den, som, lyftad till det eteriska lif drufvorna tända i alla
sinnen, eger en varm tillflykt i den belönande kärlekens armar!
’ Verkan af det synliga, ljufliga fluidum att tända detta
eteriska lif må blifva ämnet för vår korta betraktelses
senare del.
Huru olika denna verkan yttrar sig hos olika subjekter
vill jag genom ett exempel närmare söka att upplysa.
När de tappre grekerna fordom eröfrat den välmående
kejsar Darii Kodomanni inom Babylons murar förlagda, af
de ypperligaste årsväxter från alla land rikligen öfverflödande
källare, så nedsatte sig verldens dåvarande trenne störste
män i en komité för att genom en tentamen, eller hvad våra
fäder skulle kallat prof-öl, utröna och bestämma de
kejserliga vinfatens egentliga halt och värde.
Dessa män, historiens vidunder, voro konung Alexander,
den tappraste och i passionens utbrott den vildaste af alla
krigare, doktor Aristoteles, den lärdaste, sedligaste och
derjemte pratsammaste af alla systematiker, samt kongl,
historie-strykaren och tempel-fernissaren professor Apelles, den
elegantaste, timidaste och känslo-ömmaste af alla musernas
tecknande och drillande söner, såsom de fria konsternas
ombud vid förrättningen. Den unga Lais, gratiernas halfsyster,
vanligen den babyloniska mamsellen kallad, kredensade
pokalerna. Här profvades nu efter hvarandra alla de herrliga
viner, som blifvit segervinnarnes byte, och slutliga resultatet,
efter ett ljuft arbete under häftiga debatter, blef det
glorvör-digsta kapitlets lyftning till det högsta eteriska lif.
Men annorlunda yttrade sig den exalterade lifskraften
hos den vilde krigaren än hos den skarpsinnige filosofen eller
den veke och ömsinte musernas älskling. Alexander, flödande
i vemodiga tårar, störtade sig ångerfull för den sköna Lais
fötter, afbedjande med fromt sinne alla de oförrätter, han
tillfogat skönheten, utan att vredgas öfver hennes skratt vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
