Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Tal i glada samqväm - Ett värdigt Bacchi barns mod i faran och dess styrka, att fördraga denna verldens knuffar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
504
eller med upplyftad kolt rida häst öfver tistelns stängel; och
svider det, då skrika de som varg-ungar och låta icke tysta
sig, förebrå naturen att hon låtit taggen växa på rosens stjelk,
att hon icke fodrat tistlarna med siberiska lamskinn och
öfvergifva för alltid den enda, som så gerna vill leda dem
tillbaka på säkra och banade vägar.
Af alla naturens oräkneliga barn är det yngsta efter
vanligheten det mest smekade, således äfven det
sjelfsvåldigaste, mest förklemadt och urartadt. Denna oregerliga
byting, denna naturens förlorade son är den högtbegåfvade
menniskan, som, under skrytet med sina framsteg i bildning
och konst, förlamat sina krafter och gått tillbaka i förmåga
att beherrska sig sjelf, som, under det hon tror sig vara
högt uppklifven på englarnes stege, syltat in sig i gyttjan
af onaturliga begär och vådliga vanor. Hon menar i sin
flygt att bada sina vingar i ljusets källor vid örnens sida,
då hon som nattblackan vid lyktgubbens sken tumlar om i
mygg-svärmen. Hennes filosofi har rymt från Danviken,
hennes tjenstgörande moral är ett spinnhus-foster, hennes estetik
ett sockerbagare-tempel. Att älska har hon lärt af kattorna
och inhemtat vänskapens reglor i Reinecke Fuchs^ skola.
Men dyrt har hon äfven fått betala sina brott och sina
dårskaper. Pikande efter ett prålande skal, har hon gått
miste om den saftiga kärnan, och begäret efter en lockande
fördel har ofta narrat henne att prenta stjernor i isen med
bakdelen.
Bedröflig är denna sanna teckning af mennisko-lynne
och mennisko-lif. Ännu rysligare vore den, om vi ej hade
hopp att undantag från den allmänna regeln här och der
stode att finna. Men hvar skola vi då söka dessa tröstande
undantag, att vi måtte finna dem och i deras åsyn glädja
oss åt en skönare målning? Jo, värdaste Bacchi barn, hos
oss hoppas jag skola de i ymnoghet finnas, hos oss, som
äro skattskrifne tjenare i den milde faderns fröjderika
vingårdar, hos oss, som, ledda vid handen af den milde faderns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
