Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Tal i glada samqväm - Den vises lidande och tröst under vandringen genom dårarnes verld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
514
vadt skure tråden af champanj-korken, att den instängda
anden, fri som det herrliga vinet, måtte jäsa upp i
himlens tak och den tomma buteljen i naturens degel blefve
omsmält till andra kärl?
Visserligen tigger han icke ödet om Metusalems ålder,
men icke heller förtviflar han under mödornas börda, vid
motgångens knuffar eller vid farornas hot. Naturen, som
moderligen vårdat hans barndom, ger honom hela lifstiden
igenom sockerpullor på de beska dropparne, gjuter balsam i
såren och nytt hppp i det svikna hjertat, och glädjen inom
honom gör honom smidig för alla intryck af ljufvare
känslor. Äfven då, när kärleken vändt honom ryggen, när
rösten sätter sig i vrångstrupen, om han vill qväda nöjets lof,
när den svarta ullen täpper hans öra för lyrans toner, när
hans hofvar, sömstuckne af podagern, icke mer uthärda
dansens traf och när äfven det mörka floret en gång gömmer
skönhetens former och naturens prakt undan för hans matta
och giriga blickar, har han ännu en rik skatt gömd i
vänskapens bombfria hvalf och i drufvan, med blåsa förvarad,
en tinktur mot sorgens kolik och ledsnadens vapörer, fonder,
dem ingen rost fräter, inga tjufvar bära bort och inga
statshvälfningar förvandla. Ty öfverlefver han än sin tid, så att
hans vänner gå ifrån honom, så öfverlefver han ej deras
minne och ej hoppet att råka dem åter. Stå än fastagerna
tomma på det synliga ljufliga fluidum i hans källare, så
torkar dock ej det osynliga bort ur hans hjerta — intilldess
korken flyger i taket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
