Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Tal i glada samqväm - Sofia eller vishetens händelser och missöden under hennes vandring bland menniskorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
527
dan några hundra år mer eller mindre icke betydde så
mycket på den tiden. Detta företagande kan man anse som
hennes första försök till menniskornas hyfsning.
Omkring en tio eller tolf sekler senare finna vi henne
åter under Greklands första period som en uppblomstrande
jungfru med sju älskare, således efter vårt omdöme något
kokett och måhända otuktig, ehuru man ej med visshet kan
sluta att hon mistat sin krans, hennes hjertliga tillgifvenhet
för den oförliknelige Pytagoras och den så kallade
gudomlige Plato oaktadt, intilldess språkmästaren Cicero radoterat
sig till hennes högsta gunst, utan att ega hennes hjerta.
Alltsedan den tiden har hon slagit sig på mystiskt grubbel:
hennes glädtighet har varit i aftagande och skrynklorna i
pannan lia tilltagit i rqängd och djup. En otyglad fransos,
mr de Voltaire, skall hafva bibragt henne en gruflig dosis
stark spiritus och oförskämdt missbrukat hennes rusiga
tillstånd så godt som under ögonen på hennes siste fästman,
engelske stjernkikaren Isaak Newton, som derföre gaf henne
på båten och lade sig in med apokalypsen.
Nu är hon gammal och grå, haltar omkring och säljer
hypoteser att lappa ihop teorier med, snusar förskräckligt,
är illa surögd och brukar glasögon. Likväl svärmar ännu en
mängd gatpojkar från alla länder norr om eqvatorn omkring
skönhetens ruiner, men gumman är vresig på sina gamla
dar och ber dem dra för tusan. Mången påstår att
skrym-teriet skall hafva en god del i hennes vresiga lynne: kan
väl hända — så var åtminstone icke hennes sätt att vara
förr i verlden. Hennes ädlare, verkliga vänner skola numera
vara ganska få. De värdera henne högt för det goda, hon
uträttat, och vänta med någon otålighet på realiserandet af
den gamla dikten om mjölnaren, som maler om käringar till
femtonåriga rnör. Äfven bland oss finnas sanna tillbedjare
af den åldriga frun, ty glädjen visar vägen till hennes
dyrkan, men ingen af oss kan hoppas att öfverlefva den dag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
