- Project Runeberg -  Om Wagnerismen /
14

(1881) [MARC] Author: Adolf Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

glödgad af den heliga tron på allmagten af sin rena, folk-
anden afvunna melodi, fruktlöst hade eftersträfvat, det företog
sig en hans ungdomsvän, Meyerbeer, att från ståndpunkten
af den Rossiniska melodien verkställa. Meyerbeer följde med
alla faser af denna melodis utveckling. Som jude hade han
intet modersmål, oskiljaktigt sammanvuxet med hans innersta
väsens nerv; han uttryckte sig med samman intresse på hvilket
modernt språk som helst och satte det likaså i musik, utan
annan sympati för dess egendomligheter än den för dess möj-
lighet att efter behag underordnas den abeoluta musiken.
Dessutom var han härigenom i stånd att öfverallt på ort och
ställe tillse företeelserna i den redan antydda utvecklings-
gången af operamusiken. Han liknade staren, som följer
plogbillen på åkern och ur den nyss upplöjda fåran muntert
plockar de för duagern blottade jordmaskarne. Blott i Tysk-
land lyckades det Meyerbeer icke att finna en ungdomsfras,
som någorlunda hade passat till det Weberska ordet. Men
så lyssnade han till de Rossiniska sirentonerna och drog till
deras hemland. Och så blef han den europeiska musikens
väderhane; i Italien komponerade han operor å la Rossini
jemt så länge, tills i Paris med den Stumma och Tell vinden
började vända sig. Och huru qvickt var han då icke i Paris.
Huru förefann ban icke der i den fransyskt uppfattade We-
ber och den »Berliozerade» (verberliozten) Beethoven moment,
som hvarken Auber eller Rossini hade beaktat, men som
Meyerbeer i kraft af sin verldskapacitet mycket rigtigt förstod
att uppskatta. Han sammanfattade allt som erbjöds honom
i en ohygglig, brokigt blandad fras, för hvars gälla skri
Auber och Rossini plötsligt icke mera hördes: den grymme
djefvulen Robert tog alle samman. — Weber ville ha ett
drama, som öfverallt med hvarje scenisk nyans förmådde uppgå
i hans ädla, själfulla melodi. Meyerbeer ville deremot ha
ett oerhördt brokigt, historiskt-romantiskt, djefvulskt-religiöst,
bigott-vällustigt, frivolt-heligt, mystiskt-fräckt, sentimentalt-
spetsbofaktigt dramatiskt allehanda, för att först i detta finna
stoff till uppfinning af en ohyggligt kuriös musik, Hemlig-
heten af den Meyerbeerska operan är effekten. Och effekt
kan öfversättas sålunda: verkan utan orsak.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:14:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wagnerism/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free