- Project Runeberg -  Om Wagnerismen /
16

(1881) [MARC] Author: Adolf Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16

naturliga sanningen, ty hon är det fullkomligaste, då hon
aldrig träder ur den krets af skön ofrivillighet, i hvilken hon
är bannlyst genom det, som ensamt förmår saliggöra hennes
väsen, genom kärlekens nödvändighet.

Det återstår att se, huru mannen, (den dramatiska) dik-
ten, skall vara beskaffad, hvilken denna qvinna så obetingadt
skall älska.

Svaret lemnar Wagner i den i fråga varande bokens
andra del, som han kallar: »Das Schauspiel und das Wesen
der dramatischen Dichtkunst>. Det moderna dramat — säger
han här — har tveggehanda ursprung: ett naturligt, för vår
historiska utveckling egendomligt — romanen — och ett
främmande, på vår utveckling genom reflexion inympadt —
det efter Aristoteles’ missförstådda regler uppfattade grekiska
dramat. Den högsta blomstringen af det ur romanen sprungna
dramat se vi i Shaksperes skådespel; i yttersta fjerran från
detta drama påträffa vi dess fullkomligaste motsats i Racines
»tragédies>. Mellan dessa båda ändpunkter sväfvar all vår
öfriga dramatiska literatur obeslutsam och vacklande hit och
dit. Shakspere vädjade till åskådarens fantasi, som fick ifylla
luckorna i den yttre formen och den primitiva skådebanan;
för fransmännen var den yttre formen allt, här kastade sig
konsten blott på sjelfva språkets utansida, som också följd-
rigtigt i Italien (hvarifrån den nya konstarten hade utgått)
förlorade sig i detta musikaliska föredrag, hvilket vi redan
lärt känna såsom operaväsendets egentliga innehåll. Äfven
den franska tragedien gick med nödvändighet öfver i opera:
Gluck uttalade det verkliga innehållet af detta tragediväsen.
Operan var således en brådmogen frukt, uppvuxen på onatur-
lig jordmån. Det, hvarmed italienska och franska dramat
begynte — den yttre formen, skall det nyare dramat genom
organisk utveckling inifrån nå på det Shakspereska dramatz
väg, och då först skall musikdramats naturliga frukt mogna.

Diktens högsta form är dramat, ty först här kommer den
till sinlig åskådlighet, till verklig framställning, och det verk-
liga konstverket uppstår först genom fortskridaudet af inbill-
ningen in i verkligheten. Men hvad bör vara dramats inne-
håll? Jo, myten — icke historien. Ty blott i myten kommer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 2 11:24:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wagnerism/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free