- Project Runeberg -  Om Wagnerismen /
21

(1881) [MARC] Author: Adolf Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

21

zweigung zur bestimmtesten Geföhlsäusserung verdichteten,
unendlich umfangreichen Inhaltes>”.

Denna melodi förhåller sig till den moderliga urmelodien
såsom en fullkomlig motsats, den vi nu, enligt föregående
betraktelser, ha att beteckna såsom ett fortskridande ur för-
ståndet till känslan, ur ordfrasen till melodien, gent emot
det ursprungliga fortskridandet ur känslan till förståndet, ur
melodien till ordfrasen.

Tonernas inbördes slägtskap tydliggöres för känslan när-
mast i tonarten. I en vers af likartadt känsloinnehåll finner
tonsättaren ingen anledning att öfvergå i en ny tonart. Men
om versen sammanför stridiga känslor, så måste han göra en
sådan utvikning. I den stafrimmade versen: »die Liebe bringt
Lust und Leid> borde den på ordet »Lust» sjungna tonen
varda den ledton, som tvingade till en ny tonart, i hvilken
»Leid> måste uttryckas. Följde nu på denna vers en annan:
»doch in ibr Weh aucht webt sie Wonnen», så skulle >webt>»
blifva ledtonen tillbaka i den första tonarten, emedan häri-
från den andra känslan återvänder till den första, nu ytter-
ligare riktade och förstärkta. År härmed den poetisk-musi-
kaliska perioden antydd, så kunna vi beteckna det konstverk
såsom det uttrycksfullaste, der flere sådana perioder fram-
ställas så, att de betinga hvarandra och utveckla sig till en
rik totalföreteelse, i hvilken menniskans väsen i en afgjord
hufvudrigtning erbjuder sig för känslan. Detta konstverk är
det fulländade dramat, i hvilket denna omfattande rigtning
af det menskliga väsendet yttrar sig i en följdrigtig rad af
känslomoment med sådan styrka att, såsom nödvändigt resul-
tat af känsloinnehållet, stegradt till ett totalmotiv, handlingen
ur dessa orsaker framgår såsom sista, ovilkorligt fordradt och
dermed fullt begripet moment.

Efter hvad ofvan blifvit utredt, kunna vi likna skalden
och musikern vid två vandrare, som från samma utgångs-

+ »Denna mening» — säger Abr. Mankell — »kunde till öfver-
sättning föreläggas kandidaterna till en professur i tonkonstens este-
tik.» — Den må här stå i original, såsom profbit på Wagners stil i
hans äldre arbeten. Rättvisan fordrar dock det erkännande, att han
senare medgifvit, det denna stil var svårfattlig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:14:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wagnerism/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free