Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
inträdde den enstämmiga sången i en verkligt konstnärlig
krisis, först genom operan möjliggjordes instrumentalmusikens
utveckling och först i operan betonades med bestämdhet de
moderna tonarterna, i motsats mot kyrkotonerna, samt der-
med ock hela det nuvarande harmoniska systemet. Och äfven
om operans senare urartande i aria och ballett erbjuder en
motbild till poesiens urartande i stela alexandriner och dra-
mats stereotypa uppbyggande efter »de tre enheterna», så
har dock den positiva behållningen af pseudoklassiken så väl
på ena som andra hållet varit en formbildande och tuktande
verksamhet, som kommit senare tiders renare och mera verk-
ligt klassiska ideal till godo. Utan arian och de instrumen-
tala dansformerna hade tonkonsten säkerligen aldrig vunnit
den rytmiska slagkraft, den periodiska afrundning och den
mättade sinliga lifsfollhet, som just utgöra några af de för-
nämsta skönheterna i det hittills ouppnådda glansskede som.
betecknas af triaden Haydn, Mozart, Beethoven. Man borde
lätt finna, att äfven om operan före Gluck i allmänhet torde
komma att förblifva ohjelpligt föråldrad, så har hon dock så
väl då som sedermera åt konsten vunnit eröfringar som jemt
upp höra till de allra vigtigaste. Och det är sådana lysande
eröfringar af en fullt organisk historisk utveckling, i hvilka
Wagner nu, en ny Herostratos, vill sticka brandfacklan till
förmån för ett ohistoriskt, på fri hand konstrueradt »Musik-
drama»!
Wagners skildring af Gluck och hans efterföljare är i
allmänhet rigtig, om än det icke är så alldeles sant att Gluck
lät de särskilda formerna i operan qvarstå »oförmedlade», då
han tvärt om i viss mån sammansmälte recitativ och arioso.
Deremot tål Wagners beskrifning på Mozart en liten korrek-
tion. Den som läser Jahns biografi öfver Mozart, skall säker-
ligen få den öfvertygelsen, att Wagners anklagelse mot den
senare för »bristande reflexion» icke är befogad. Jag behöfver
blott hänvisa till 3 kap. i senare delen af O. Strandbergs
svenska öfversättning, der Mozart framstår såsom en ganska
förståndig medarbetare i texten till Enleveringen och gör
flere fördelaktiga ändringar deri, ehuru han visserligen tager
saken praktiskt, med afseende på för handen varande förhål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
