Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
Den komiska operan har hvarken, såsom den seriösa, ett kon-
ventionelt aristokratiskt ursprung, ej heller har hon, såsom
denna, urartat till blott ett öfningsläger för arian och sång-
virtuositeten. Fastmer eger hon i alla länder en sundt folklig
och nationel botten, och i sitt syfte har hon ej sällan stält sig
i persiflerande opposition mot bristerna i opera seria. Också
vågade Wagner ej teoretiskt söka upprycka en så frisk och
lifskraftig blomma, ehuruväl han praktiskt sökte genomföra
sin styfva trädgårdskultur äfven på henne. Med hvad fram-
gång, visar Die Meistersinger. —
Vi träffa härnäst på en af sjelfva grundvalarne för Wag-
ners teori, nemligen hans bestämmelse af musiken såsom en
qvinna. Jag fäster mig nu icke vid hans krasst animala
uppfattning af qvinnan — en af de många punkter hvari
W. berör den moderna pessimismen (se Hartmanns Philoso-
phie des Unbewussten) — den uppfattningen nemligen, att
hon ej har något spår af egen medveten personlighet och
vilja, och blott är till för att föda barn. Jag skall söka
hålla till godo med den rent fysiska liknelsen och vill blott
se till, hur det förhåller sivy med dess noggrannhet. Musiken
vore, enligt den samma, blott födande, icke aflande, blott
formlös potentialitet, icke bestämdt formad verklighet, blott
ett fruktämne, ett embryo, hvilket först genom utifrån in-
kastade spermatozoer vinner lif och gestalt. Åsigten full-
ständigas genom några uttalanden i W:s bok om » Beethoven»
(1870), hvarest han, stödd på Schopenhaner, vill utsöndra mu-
siken från all gemenskap med de öfriga sköna konsterna och
påstår, att för henne gälla alldeles egna, estetiska lagar.
Wagner framstår här såsom representant för det ena af de
yttersta musikestetiska lägren gent öfver det motsatta, som
företrädes af Hanslick (Vom musikalisch Schönen, 6 Auf.
1881). Hanslick säger: musiken är form utan sjelfständigt
innehåll. Wagner säger: musiken är innehåll utan sjelfstän-
dig form. Tonkonsten är för Wagner en obestämd dröm, som
icke får kondensera sig ur sig sjelf och aldrig får ha till ända-
mål att väcka »lust för sköna former». Men oafsedt orimlig-
heten häraf, så lär väl hvarje konst — således äfven musiken
— ha till uppgift just att skapa sköna former, icke att med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
