Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
»Du är den ljufva vår, som kom att smycka
Min staf på nytt och göt i veden saft:
Ditt rop mig täcktes upp ur natten rycka,
Som höll i vinter fängslad all min kraft.
Din segerhelsning gaf en storm af lycka,
En salig tröst för all den sorg jag haft.
Nu vandrar jag, med stolthet utan like,
I nådens sommarvarma kungarike».
Samme man, som i sina tidigare skrifter framstår såsom en
statsomstörtare ej skousammare än den värste socialist och
medlem af >Internationale», och som enligt hvad vi ofvan
sett skarpt förkättrade Metternich och det absoluta konunga-
dömet, skref 1864 en broschyr »Uber Staat und Religion»,
hvars tankegång är följande:
Staten grundar sig på ett fördrag, medelst hvilket de
enskilde genom ömsesidiga eftergifter söka skydda sig mot
ömsesidigt våld. Stabilitet, lugnets upprätthållande är statens
mål, och den förkroppsligade borgen för detta måls vinnande
är den ärftlige monarken. Nödvändigheten att underkasta
sig monarkens fordringar skulle dock icke af alla medborgare
inges, så vida icke en lycklig inbillning komme dem till hjelp.
Denna inbillning är den samma som den instinkt, hvilken —
enligt hvad en djupsinnig och skarpeynt filosof upplyser —
drifver djuren till att i sjelfva verket sörja för sitt slägtes
fortbestånd, då de endast tro sig tillfredsställa sina egna in-
dividuella behof. Samma inbillning yttrar sig politiskt såsom
patriotism, hvilken består deri att medborgaren, i tron att
en våldsam förändring af staten skulle personligen förinta
honom sjelf, gerna offrar sig åt statens vidmagthållande.
Denna patriotiska inbillning behöfver en symbol och denna
symbol är just konungen. Men nu kan samma inbillning,
som bestämmer den egoistiske medborgaren till de mest upp-
offrande handlingar, genom missledning äfven föra till de
obotligaste förvillelser och för lugnet skadligaste handlingar.
Grunden härtill är den vexlande »allmänna opinionen», hvil-
ken »pressen» egentligen borde leda, en uppgift som hon dock
så illa utför, att allt ifrån boktryckerikonstens uppfinning
menskligbeten småningom har förlorat i förmåga af sundt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
