Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
omdöme: ja redan med öfverbandtagandet af skriftliga upp-
teckningar har det plastiska minnet, den utbredda förmågan
af poetisk konception och reproduktion betydligt aftagit. Un-
der den allmänna opinionens lidelsefulla despotism pinas ingen
värre än monarken, och dikt och saga hafva derför i konungar-
nes öden oftast och tydligast framstält den menskliga tillvarons
tragik. Också känner konungen mer än den vanlige med-
borgaren behofvet af religion. Religionens grundval är käns-
lan af den menskliga tillvarons osalighet, den djupa bristen
på tillfredsställelse för det rent menskliga behofvet genom
staten. Hennes innersta kärna är förnekelse af verlden,
d. v. 8. insigten i verlden såsom ett blott på bedrägeri bero-
ende, flygtigt och drömlikt tillstånd, äfvensom i den efter-
sträfvade förlossningen ur det samma, förberedd genom för-
sakelse, uppnådd genom tro.
Så lyder Wagners politiskt religiösa trosbekännelse. Han
står nu, som man finner, långt närmare den »heliga alliansen»
än förut, om han än uppfattar både stat och religion mera
såsom ett slags tragisk nödvändighet, under det kornblixtarne
från en »Götterdämmerung» tyckas liksom blinka vid hori-
sonten. Beröringspunkterna med Schopenhauer äro tydliga,
på samma gång som den religiösa mysticismen och hatet mot
literatur och press känneteckna den medeltidsälskande, äkta
nyromantikern.
Jag har härmed kommit tillbaka till det ställe i »Oper
und Drama», som utgjorde närmaste anledningen till min ut-
vikning, nemligen Wagners yttranden om mytens betydelse.
Hans missuppfattning af staten och historien drifver honom
till det påståendet, att historien är oduglig till ämne för ett
drama. BShaksperes Richard III vore visserligen ensam till-
räcklig att intyga motsatsen. Men för öfrigt — om vi blott
se på musikdramat — så kan det icke nekas, att W. gjort
ett rigtigt grepp, då han förordar myten såsom innehåll för
detta slags drama. Men det lyckliga i detta grepp beror icke
på någon omöjlighet att framställa en historisk person såsom
ej blott tänkande utan äfven kännande varelse, ej heller be-
ror det derpå, att i ett folks myter dess nationella grund-
karakter företrädesvis vore att uppsöka, ty en nations natio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
