Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
nalitet kan lika väl vara synlig på en mera framskriden punkt
af dess historia och äfven der till och med bilda nationella
epopeer (för svenska läsare behöfver jag blott påminna om
Fänrik Ståls sägner); utan det beror derpå, att myten —
eller öfver hufvud sagan — är en fantastiskt ideal motbild
mot verlden, der verklighetens lagar äro i viss mån upphäfda
och der man icke har rätt att fordra den strängt realistiska,
dramatiska utveckling, hvilken, enligt hvad alla tiders erfa-
renhet visat, med musikdramat icke gerna låter sig förena.
Att Wagner äfven haft öppen blick för detta förhållande,
visar sig af hans följande, förträffliga yttrande: »Genom den
sagoartade tonen försättes menniskoanden genast in i detta
drömmande tillstånd, hvari han snart skall komma till det
fullständiga klarseendet, hvaruti han då varseblir ett nytt
sammanhang i verldens fenomen och ett sådant, som han med
det vanliga, vakna ögat icke kunde märka. Denna clair-
voyance verkande trollmagt skall musiken fullständigt åstad-
komma.»
Lika mycket erkännande som Wagners hänvisning till
sagan och myten såsom musikdramats stoff, förtjena hans
djupsinniga iakttagelser öfver det »poetiska undret»; äfvenså
hans talrika invektiv emot literatur- eller läsdramat samt
hans fordran, att konstverket skall ge sig till känna i full
sinlig bestämdhet och påtaglighet. Det är blott skada, att
han, då han går att in praxi tillämpa denna sin fordran,
stundom visar sig ha uppfattat sinligheten på ett väl krasst,
påtagligheten på ett allt för handgripligt sätt. Hans musik
verkar icke sällan patologiskt, och i instrumentalmassornas
döfvande verkningar samt i pompen och omsorgen om det
rent dekorativa ej blott sammanträffar han med, utan öfver-
träffar den af honom för effektsökeri så illa häcklade Meyer-
beer "+.
Wagners skildring af språkets uppkomst och utveckling
låter sannolik nog, ehuru jag ingalunda är säker att den skall
godkännas af språkvetenskapen. Men antaget ock, att staf-
+ I dessa liksom alla andra anmärkningar mot Wagners praxis har
jag naturligtvis hufvudsakligen för ögonen hans senare verk, särskildt
Tristan och Nibelungen.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
