- Project Runeberg -  Om Wagnerismen /
36

(1881) [MARC] Author: Adolf Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36

bortrullande RB, och på detta ställe på en gång kan beteckna
utbrottet så väl af nysningen som af det hånande skrattet:
Pruhstend naht meines Freiers Pracht!s —

Prosit, hr v. Wolzogen! — känner sig läsaren af dessa
fantasier böjd att utropa, och fattad af alliterationssvindeln
fortsätter han ovilkorligt: — Oaktadt Ni predikar prydligt
nog, så får Ni prompt pruta på ert praktfulla pratprof. Icke
näns ni väl ändå neka, att det är nog syckfullt att blott
emedan namnet på en negation tillfälligtvis börjas med N,
göra N-ljudet till naturlig nerv för »den negativa magten!...

Så der skulle man känna sig frestad att gå på länge, så
vida man icke i tid afbröte sig af fruktan för konvulsioner.
Låtom oss emellertid, medan vi ännu dröja i fantasier, böra
på hr v. Wolzogens kliniska föreläsning öfver den fysiologiska
beskaffenheten af det intressanta »dykljudet» T: »>Ursprung-
ligen> — så säger han — >»betecknar 7T blott en rigtning
någonhvart, hvarföre det är den demonstrativa konsonanten.
Men den pantomimik, hvarigenom det alstras, består i tung-
spetsens stötande mot gommen, hvarför det äfven ljudsymbo-
liskt lätt kan beteckna den plötsliga ankomsten till en ort»
(sic), »vare sig genom fall eller stöt eller språng. Tager man
dertill specialintrycket af orden: tauchen, Tiefe och dermed
beslägtade, så förklaras förkärleken för denna konsonant så-
som uttrycksmedel i nämda fall — nemligen för att måla hur
en i vattnet slungad sten dök till djupet (fauchte zur Tiefe)».

Det anförda må vara nog för att visa, till hvilka god-
tyckligheter ett dylikt mystiskt symboliserande och allegori-
serande leder. Om ock Wagner sjelf icke från början tänkt
sig sådana talmudiska utläggningar, så har han dock ingen
rättighet att rygga för dem, ty de äro blott den utdragna
konseqvensen ur hans allmänna och genomgående, mystiskt
allegoriska konståskådning.

Vi komma nu till en af de väsentligaste hörnstenarne i
Wagners lärobyggnad, en af de stenar, i hvilka han huggit
så länge, att de blifvit odugliga till grundmurar och att han
icke märkt, det hans skarpsinnes backa blifvit slö. Efter att
ha följt språkets utveckling från det tonande urljudet ända
till nutidens begreppsmessighet och abstraktion, vill Wagner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:14:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wagnerism/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free