Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
vetna, resultatet af sitt system, i motsats mot sina öfriga
verk, hvilka dels uppstodo före den egentliga utvecklingen
deraf (Holländer, Tannhäuser, Lohengrin), dels liktidigt med
den samma (Nibelungen, nemligen hvad texten beträffar,
hvilken är äldre än Tristan). Ja, han förklarar sig till och
med i Tristan ha öfverflyglat sitt system. Afven prisar han
den stegrade innerligheten i detta arbete, der »menniskosjälen
sjelf är tragediens skådeplats, der lif och död samt den yttre
verldens hela betydelse och existens bero allena af den inre
själsrörelsen>. Innehållet är följande:
Tristan, en hjelte från Cornwall, har afhemtat och med-
för på ett skepp den Iriska prinsessan Isolde, utkorad till
brud åt hans konung och onkel, Marke. Prinsessan igen-
känner Tristan såsom den samme, hvilken en gång under
namnet Tantris kommit sårad drifvande till Irland i en båt
och, upptagen hos prinsessan, af henne vårdats, hvarvid hon
dock gjorde den upptäckten, att det var han, som förr dödat
hennes landsman, riddaren Morolt, då denne på sin konungs
vägnar kommit till Cornwall för att utkräfva skatt. Förbitt-
rad af denna upptäckt hade Isolde en gång varit nära att
med hans eget svärd döda sin hjelplöse sjukling, men af med-
lidande hade hon låtit svärdet falla och i stället helat honom
från hans sår, till tack hvarför Tristan svurit henne evig
hörsamhet. Så mycket mera pinar det nu hennes stolthet
att finna sig af denne samme man förd såsom ett slags skatt
till den fordom under hennes eget hemland skattskyldige
Cornwallske konungen; och med stoltheten och hämdkänslan
blandar sig naturligen äfven en gryende böjelse, som ökar
hennes qval. Slutligen befaller hon sin tjenarinna, Brangäne,
att tillreda en bägare gift, hvarpå hon kallar Tristan till sig
i sitt tält på skeppsdäcket. Här förehåller hon honom hans
trolösa otacksamhet; han försvarar sig med, att han uppfyller
sin pligt mot sin konung; emellertid, om Morolt varit henne
så dyrbar, må hon nu taga svärdet och utföra den afsigt, hon
en gång hyst. Hon vägrar detta och bjuder honom i stället
att dricka en försoningsskål. Han dricker ur halfva bägaren,
Isolde tömmer resten. I stället för gift hade Brangäne tilla-
gat en kärleksdryck, som nu verkar elektriskt. Under ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
