Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
utseende af en fristående effekt, i synnerhet då den afsigt-
ligt kontrasteras med en följande absolut stillhet (jemför i
Lohengrin sista akten, då Telramund med följe plötsligt in-
tränger i brudgemaket för att mörda svanriddaren, men sjelf
med ögonblicklig hast nedstötes af denne, hvarefter följer en
lång konstpaus). Oaktadt Wagners sträfvan att göra operan
dramatisk, äro hans operor i grunden lika lyriska, som nå-
gon af dem, mot hvilka han slungat bannstrålen. Uti Tristan
ordentligt fråssar han i känslorus. Under hela förra delen
af andra akten, innefattande en dialog mellan Isolde och
Brangäne samt scenen mellan de begge älskande, som blott
tala om sina minnen och sin kärlek, står handlingen full-
komligt stilla. Likaså i första scenen af tredje akten, der
den sårade Tristan likaledes lefver blott i sina minnen och
sin längtan efter Isolde. Alla dessa scener upptaga tillsam-
mans 129 sidor af klaverutdragets 250, således mer än halfva
operan! Äfven om vi räkna efter taktantal, såsom Emerich
Kastner gjort i n:r 32 d. å. af Allgem. deutsche Musikzei-
tung, varder resultatet nära nog det samma, nemligen för
nämda scener 2839 takter af hela operans 5711. Hr Kastner
— som naturligtvis är rättrogen wagnerist — anbringar ut-
ropstecken af förtjusning, då han får upp den stora kärleks-
duon till 1086 takter och Tristans monolog till ej mindre
än 1162. Jag skulle äfven vilja sätta utropstecken, men
visserligen i en helt annan mening. Det föregifna framsteget
i dramatiskt hänseende är jag nemligen fullkomligt ur stånd
att inse.
Det torde efter det nu sagda vara klart, att Wagner
lika litet som sina föregångare lyckats att i det musikaliska
dramat tillämpa tragediens strängaste fordringar. Ett sådant
försök måste ock alltid stranda redan på den omständigheten,
att musiken väl kan skildra en fri handlings motiv — efter
som motivet alltid är en känsla — men icke sjelfva hand-
lingen, icke det fria beslutet — efter som beslutet alltid är
en medveten viljeakt. Denna vigtiga principskilnad är, lik-
som så mycket annat, allt för litet uppmärksammad af ut-
ländske skriftställare öfver wagnerismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
