Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
det blotta tonspråket. När musiken icke är en verklighet,
så kan hon naturligtvis icke säga något af sig sjelf, utan or-
det måste lära henne detta. Deraf denna ängsliga stafvelse-
tolkning, som gör Wagners sång till en blott deklamation,
der det specifikt musikaliska inskränker sig endast och allenast
dertill, att tonen är mera fixerad än i det vanliga talspråkets
höjningar och sänkningar. Detta gäller naturligtvis förnäm-
ligast de stycken, der Wagner i praktiken är någorlunda tro-
gen sina egna teorier — fullt konseqvent är han aldrig, eme-
dan det är omöjligt — och främst bland dessa stycken Tristan
und Isolde. Denna pjes är nemligen som sagdt den mest
följdrigtiga af alla, och det vittnar just icke för säkerheten i
Wagners egen öfvertygelse, att han i de senaste arbetena
Meistersinger och Niebelungen " i någon ringa mån återgått
till ett mera i vanlig mening melodiskt kompositionssätt.
Den tanken har ofta fallit mig in, att de, som efter en
flygtig bekantskap med Wagners teorier anslagits af det ung-
domligt käcka deri och derför mena sig vara wagnerister, i
sjelfva verket icke veta hvad de säga. Visste de detta, d. v. s.
hade de tagit närmare kännedom om Wagners skrifter, så
skulle de — om de annars äro sunda konstvänner — säker-
ligen rygga för en åsigt, hvars konseqvens enligt upphofs-
mannens eget tydliga uttalande blir den, att musiken strykes
bort ur konsternas syskonkrets. Menar man åter med wag-
nerist en sådan, som älskar det myckna verkligt musikaliska
i Wagners musik, ja då är också jag wagnerist. Jag kan
njuta af t. ex. Lohengrin och Tannhäuser nästan odeladt,
emedan dessa stycken redan såsom operor i vanlig mening
höra till århundradets allra yppersta produkter. De äro också,
betraktade utanför alla tendensteorier, en fortsättning af den
Weber-Marschnerska, romantiska operan med medeltida sago-
stoff (Euryantbe, Heiling m. fl.) — låt vara med ytterligare
inlagd wuniversel symbolik samt i formen några nyheter, de
der, så långt de äro historiskt motiverade, också äro berätti-
gade. I sist nämda punkt sammanträffar således Wagner med
Gluck, och hans ställning i musikhistorien har onekligen myc-
+ Af det allra sista, Parsifal, känna vi hittills endast texten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
