Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
ken likhet med dennes. Liksom Gluck stod gent emot Pic-
cini och den gammalitalienska koloraturen, så står Wagner
gent emot Meyerbeer och den nyitalienska Rossinismen, och
Wagner har särskildt skurit bort ännu en utväxt, hvilken
Gluck lät stå qvar, nemligen den odramatiska balletten. Så
långt var Wagner i sin fulla rätt; han misstog sig, då han
"ville skapa ett nytt, oerhördt språk, det s. k. ordtonspråket,
ehuru hans sträfvan i denna rigtning åtminstone har verkat
så mycket, att den bidragit till en rigtigare accentuering af
orden vid deras öfverflyttning i musik, liksom det är samma
sträfvan, som låtit honom, skald och tonsättare i en person,
åvägabringa en enhet i karakter mellan text och musik, hvil-
ken i operans historia är sällsynt.
Fråga vi oss åter, hvilka af Wagners operor torde komma
att bli af största och varaktigaste betydelse för framtiden, så
finnes lätt svaret. Dessa böra väl bli de, i hvilka han redan
aflägsnat arian och balletten samt bragt det hela i lifligare
»flytning», utan att ännu ha brutit sönder den musikaliska
formen. Bland dessa operor är Lohengrin utan fråga den
mognaste, liksom den synes vara den mest spridda. Från Stock-
holm till Neapel, från New-York till S:t Petersburg har svan-
riddaren gästat de flesta residensstäder.
Det är också dessa tidigare operor — der ännu icke teo-
rien blifvit drifven in absurdum — som Wagner har att
tacka för sitt egentliga inflytande på sin musikaliska samtid.
Jag påminner i detta hänseende om en fransman och en ita-
lienare, hvilka hvar i sitt land f. n. stå i spetsen för den
seriösa operan: hvarken Gownod (i La Reine de Saba och
Roméo et Juliette) eller Verdi (i Don Carlo och Aida) kan
man frånkänna en stark påverkan af Wagners stil före 1850.
Se vi på Wagners spridning i sjelfva Tyskland, så visar
det sig att äfven här den absurda teorien icke håller streck,
trots det wagneristerna äro mycket ifriga att utbasuna mot-
satsen. Den omutliga statistiken beslår dem med osanning.
Framför mig ligga fullständiga spellistor under trenne måna-
der af hösten 1878 för de förnämsta teatrarne i Wien, Män-
chen, Karlsruhe, Kassel, Dresden, Berlin och Königsberg samt
under två månader för Frankfurt a. M. — alltså från större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
