Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
och hvarje senare tillskott är nästan endast upplupna räntor,
med hvilka man försökt en svindlande spekulation, som vid
första allvarsamma estetiska kris torde göra bankrutt. Att
svindeln hittills lyckats ända derbän att kunna grunda något
så i alla tider oerhördt och ensamt i sitt slag, som konst-
templet i Baireuth, är visserligen ett märkligt faktum, till
hvars förklaring dock måste tagas i betraktande den natio-
nella hänförelsen i Tyskland efter kriget 1870, då det ny-
bildade kejsarrikets enhetskänsla sökte sig ett uttryck äfven
på konstens fält, och der samlade sig omkring den starke
anden Wagner som den lämpligaste representanten, liksom på
det politiska området omkring Bismarck. Hvad som förut
blott var en privat propaganda under den bayerske konungens
protektion, blef nu på sätt och vis en nationel hederssak, och
man kan väl våga den gissningen, att utan Sédan intet Bai-
reuth varit tänkbart. Jag säger med flit »på sätt och vis».
Ty enligt hvad ofvanför är visadt, kan wagnerismen inga-
lunda sägas hafva gripit hela nationen, och propagandan har
ännu icke vunnit resultat som stå i förhållande till dess våld-
samhet och stortaliga anspråk; tvärt om finnes här, liksom i
politiken, en stark opposition bland »de nationalliberala» >.
Skulle jag nu, närmare utvecklande det antydda, söka
att efter min uppfattning så att säga namngifva de vigtigaste
värdepapper, af hvilka Wagners verkligt beståndande och po-
sitiva saldo utgöres, så ville jag uttrycka mig sålunda:
Richard Wagners verkliga, musikdramatiska framsteg
äro från dramats synpunkt af öfvervägande scenisk, från
musikens synpunkt af öfvervägande harmonisk natur.
Den tanken, att Wagners reform är mera scenisk och
teknisk än dramatisk och estetisk, dristade jag redan för sju
år sedan, i en recension öfver Lohengrin i Aftonbladet, fram-
kasta. Jag har sedermera funnit en liknande tanke uttryckt
i Edvard Hanslicks Musikalische Stationen (Berlin 1880), och
läsaren torde finna lätt förklarligt, om min öfvertygelse genom
+ Ännu för blott ett år sedan grundades t. ex. en förträffligt redi-
gerad tidskrift, »Musikwelt», som allt ifrån början ifrigt bekämpat
Wagner, särskildt hans nya dikt »Parsifalp. Åfven det samma år grun-
dade »Musikalisches Centralblattp är snarare mot än för wagnerismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
