Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
skalan är ock den grund, hvarför många teoretiker genom
långsökta och konstlade förklaringar tro sig böra rättfärdiga
sådana harmoniföljder, hvilka i den moderna musiken redan
vunnit obestridt burskap. Den hos Richard Wagner före-
kommande ackordföljden : e-dur—c-dur—g-dur—g-moll—b-dur
(t. ex. i första akten ur Lohengrin vid Elsas första uppträ-
dande, från ess utgående: ess-dur—cess-dur—gess( = fiss)-dur—
fiss-moll—a-dur), söker Laurencin rättfärdiga sålunda, att e-
dur i tanken utbytes mot e-moll, hvarefter först inträdet af
c-dur är berättigadt, o. s. v. Detta exempel visar oveder-
sägligt, huru mycket naturligare och enklare de grundsatser
öfver ackordförvandtskap och -följd äro, hvilka vi utvecklat i
det föregående. För oss är anförda följd af treklanger, mot
hvilken det musikaliska gehöret säkerligen ej kan göra någon
invändning, en följd af direkt förvandta klanger, som erfordra
ingen förklaring, ingen rättfärdiggörelse, ingen förmedling. —
Så långt Hostinsky. Det är icke förgäfves han tagit
Wagner som exempel. Ehuru antydda och liknande följder
visst icke äro nya med Wagner, så äro de dock mera egen-
domliga för honom än för någon annan... Wagner är den
längst framskjutne vågbrytaren mot den »skalegna» harmo-
niseringens parallella svallvågslinier, och det kan ju hända,
att många hans modulationer, som den gamla harmoniken
gerna vill kalla tvära och oroliga, skola i en framtida sådan
visa sig helt naturliga. Tanken svindlar vid de utsigter som
öppna sig, då det ovetenskapliga systemet af »skalegna tre-
klanger» och »altererade ackord» med Richters harmonilära
försvunnit ur konservatorierna, då begreppen dominant och
underdominant erhållit en modifierad valör, och då det varder
erkändt att c-dur ligger obetydligt mera fjerran från ass-dur,
ess-dur, a-dur och e-dur än från g-dur och f-dur. Att detta
icke är någon utopi visas ju deraf, att vetenskaplig teori och
konstnärlig praxis på alldeles skilda vägar kommit till samma
resultat. När så är fallet, kan man alltid vara säker på att
ett verkligt framsteg är för handen.
x x
«
Men läsaren har tör hända redan tröttnat på dessa all-
varsamma funderingar. och längtar efter ett lättare satyrspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
