Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
ofvanpå den tragiska tetralogien. Jag vill söka bereda honom
ett sådant genom att meddela några episoder ur sjelfva stri-
den för och emot Wagner, eller rättare, några prof på sjelfva
stridskämparnes språk. Dessa prof — som vi skulle kunna
kalla »nektar och gift» allt efter de helt olika håfvor som
beundrare och motståndare hemburit den store mannen —
torde vara ej blott i sig sjelfva pikanta nog, utan äfven be-
styrkande hvad i början yttrades, att partilidelsens häftighet
nödvändigt måste mer eller mindre förblinda båda parterna
och försvåra ett fullt objektivt omdöme om hvarje wagneri-
stisk produkt. Att så ock verkligen sker, derpå ega vi ett
alldeles färskt bevis uti de stick i stäf mot hvarandra gående
kritiker, för hvilka nyligen den talangfulle svenske tonsättaren
Andreas Halléns i Leipzig uppförda musikdrama Harald der
Wiking varit föremål. När man läser å ena sidan de wag-
neristiska tidningarna Musikalisches Wochenblatt, Neue Zeit-
schrift för Musik och Allgemeine deutsche Musikzeitung, å
andra sidan de icke wagnerska Musikwelt, Musikalisches Cen-
tralblatt och Signale, så finner man två till den grad mot-
satta meningar om nämda verk, att man rent af har svårt
för att öfvertyga sig om att de verkligen gälla samma före-
mål. — —
Jag börjar mitt florilegiam med några citat från wagne-
rister. Ett ståtligt ingångsspråk af E. v. Hagen skall sätta
oss i stämning: »Se upp, stoftfödda slägte, till den soliga
höjden! Der står i salig enslighet Plato, der står Kant, der
står Schopenhauer. Se der stå de, mensklighetens ensamma
snillen, allsvåldiga, jettestora. Men öfver alla räcker snillet
Richard Wagner! Hell dig Plato! Hell dig Kant! Hell dig
Schopenhauer! Hell eder alla snillen! Men trefaldt hell dig,
Richard Wagner».
Ej så högtidligt men mycket lärdare yttrar sig den redan
från det föregående fördelaktigt bekante H. v. Wolzogen: »I
Wagners musik varder just hela naturen, allt, som förborgar
en vilja, genom denna viljas sagolika uppväckande bragt i
lefvande toner; och detta tonande vordna verldsväsen undfår
åter den bestämdaste åskådlighet i det fulländadt framstälda
tragiska dramat. Liksom alltså detta drama sjelf symboliserar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
