Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
har Wagner uppfunnit, men väl är han den förste moderne
musiker, som användt sin konst till uttrycksmedel för de
djerfvaste poetiska ideer och med det musikaliska dramat in-
fört helt nya personer och karakterer på poesiens gebit> —
ett yttrande, som man godt kan undergkrifva. Öfver hufvud
visa de franske wagneristerna den mest tilltalande hållningen
bland alla, liksom de i sin musik på det förståndigaste sättet
tillgodogöra sig mästarens ideer; dervid ha de dessutom så
mycket inhemskt nationelt att bygga på (Berlioz går före
Wagner), att ingen fara der finnes för en slafvisk efterap-
ning. Så till vida är förhållandet i Frankrike analogt med det
på Glucks tid. Tyskland deremot har ännu ingen ny Mozart
att ställa upp efter Wagner, den moderne Gluck. Må hända
skall den halft italienske Mozarts mission denna gång öfvertagas
af någon infödd Italiens son: Verdi är åtminstone på god väg.
Men vi återgå till våra citat. »Bayreuther Blätter» heter
det nyaste Wagnerorganet. Man finner der bland andra god-
bitar det djerfva påståendet, att »Wagners Nibelungentetra-
logi genom sina ideers filosofiska djup och fulländade för-
kroppsligande står jemnbördig vid sidan af Goethes Faust.»
Ludwig Nohl hör till Wagners trognaste släpbärare. Af
honom får man veta, att »Tristan und Isolde är det första
verkliga tyska musikdrama och en tragedi af djupaste, mest
uppskakande rent menskliga halt»; att »Die Meistersinger är
det första fullgiltiga nationala lustspel, den första verkliga
tyska komedi»; och att framför allt >»Ring des Nibelungen
är den sanna tyska nationaltragedien och en kulminations-
punkt för den samtliga moderna konsten, en verklig pånytt-
födelse af det antika dramat på äkta tidsenlig och national
botten». — Karakteriserande för wagneristernas grundtenden-
ser är följande yttrande af samme författare i anledning af
Tristan und Isolde: »Denna saliga tillintetgörelse, detta för-
tärande af sig sjelf från moment till moment, är det icke just
innehållet af vår tillvarelseprocess? I den högsta känsla och
njutning af vårt jag, sådan blott kärleken medgifver, förtära
vi med dödsrysningens salighet just detta jag på det inner-
ligaste och sjunka tillbaka i den allskapande naturens sköte».
Bättre har väl knappt någonstädes skildrats den moderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
