Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Biografier - 5. Fältbokhållaren Georg Waldenströms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cornelius Öhnerman och Erik Granell till att indrifva för arméen nödiga
underhållsmedel, på hvilka då var stort trångmål, hvarvid deras tjenst icke varit onyttig.
Men som hvarken stat eller fullmakter för dem ankommit, de heller ingen lön för
sine tjenster åtnjutit, ehuru de med resor och omkostnader varit besvärade. — —
— — — — — förfråga, huruvida dessa antagna Fältkommissarier vidare kunna
behöfvas — — — — och täcktes Eders höggrefliga Excellens i nåder befordra
dem — — — — — för deras trogne tjenster till någon lön eller åtminstone för
deras omkostnader — — — — de, vid förefallande vacanser, måtte komma i nådig
consideration.»
Han beordrades 13/2 1712 till posteringen i Bohuslän och sedan till den på
Dalsland.
Den 22/3 1713 gifte han sig i Uddevalla med Katharina Fehman (se tab. 46),
enka efter komministern derstädes Wilhelm Brun († 1708), samt dotter af
landssekreteraren Nils Tomesson Fehman och Elsa Lemke (Lemiche). Hon dog redan
i Januari 1714 och begrafdes den 29 i s. m. i koret i Uddevalla kyrka.
Han utnämndes sedan till Fältbokhållare, och magistraten i Uddevalla erhöll
order af landshöfdingeembetet 12/5 1714 att anskaffa åt honom lämplig lokal till
fältkontor.
Den 30/11 1714 gifte han om sig med Elsa Holst, dotter af räntmästaren på
Bohus, Niklas Holst och Elsa Holst (se tab. 45.).
Rörande arfskiftet efter hans hustrus mormoder, Katharina Holsten, skref han
till svågern, rådman And. Seglorin 20/11 1720: »Emedan Herr Bror Hans Holst eij,
som iag hade tänkt, kommet till att reesa till sal. mormors begrafning, att man
med honom kunnat giordt någon anstalt, om vår tillfallande dehl i arf efter henne,
som på 1/42 part lär inte mijcke belöpa, hvarföre man icke giordt sig härom mijcke
angelägen, uthan om det hade varet Guds villia, att henne lijfs tijden längre hade
blefvet förunt, hade man häller det ringa efterlåtit, och fägnat sig mehre af des
höga ålderdombsprydnat för een så anseenlig stoor slächt. Men Gud, som kallar
sina i behagelig tijd från een bedröfvat wärld, har det till hennes siälls förflyttande
i sitt Rijke fast bättre lagat. Och jag, som skohlat haft den äran att personligen
behedrat des jordafärd, eij för vissa orsaker skull kunnat dijt komma. Ty bär jag
och min k. hustru det goda förtroende till k. Bror och äldste syskonen, de lagar
så med min k. hustrus dehl som sine egne dehlar, och att k. Bror, som iag tjenst
hörsamligen vill hafva ombedit, han tächtes till vijdare anstalt giöres, emottaga
min k. hustrus lilla dehl, och lista derpå hijt öfversända till efterrättelse, hvarmed
näst tjenst hörsaml. hällsnings afläggande ifrån mig och min k. hustru till k. Bror
och syster och samptliga syskonen med förnäme anhörige, jemte Guds trogna,
anbefalt förblifver» — — — — —
För sina styfbarn Wilhelm, Elsa och Britta Brun sattes han till förmyndare.
Han hade sedan svårt för att redovisa för deras arf, hvilket slutligen blef
utpantadt hos honom 31/6 1732, sedan magistraten flere gånger förut ålagt honom att
utbetala detsamma.
Till Konung Fredrik inlemnade han 22/10 1723 en supplik af följande lydelse:
»Stormäktigste, allernådigste konung! Emedan magistraten såväl som borgerskapet
i Uddevalla i underdånighet åstunda, det en Bokhållare på staten allernådigst måtte
dem beviljadt blifva, derom jemväl deras ansökning hos Kongl. Kammar Kollegium
underdånigst, ödmjukeligen skall insinuerad vara. I allerunderdånigste förtröstan
för den skull på den oförlikneliga nåd, hvarmed Eders Kongl. Maj:ts alla sine trogna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
