Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Biografier - 25. Komministern i Råggerd Anders Waldenströms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därpå d. 28 nov. 1795 disputerade jag pro exercitio[1]. Den 30 April 1796 tog jag
min Candidatexamen, disputerade pro gradu den 10 maj[2], och ehuru 27 candidater
måste excluderas såsom öfver det bestämda antalet 40, erhöll jag dock ett högt
rum. Mitt Candidat examensprotokoll innehåller fyra laudatur, ett cum laude och
4 approbatur för nio professorer, ty den 10:de hade tjenstledighet och ingen uppfylte
hans plats. Mina disciplar genomgingo på samma tid Examen Juridicum med heder,
och vände vi derpå genast hem. Adjunkterna i stiftet började nu blifva mera rare,
och deras löner föröktes af alla, men min principal ville blifva vid sina 50 Rl. i
ett för allt. Detta gjorde brott. Oaktadt jag hade hustru och barn samt egen
bostad, gaf jag dock consistorium tillkänna, att jag ej var belåten, och begärde
bättre station. Jag blef då missiverad att förestå caplaniet i Råggärds, Lerdals
och Järbo församlingar såsom vacant, med hela lönen; söker sysslan frampå året
och får allmän kallelse och fullmakt d. 16 Octob. 1797. Denna innehafver jag
ännu och består i 18 tunnor kronolön samt 1/4 del boställe[3], det skarpaste och
minsta nästan i orten. Här var allt förfallet och afträdaren utfattig.
Med Eder söner började jag då studierna, och som sysslan omöjligen kunde
föda mig, grep jag till information bredevid.
Du vet och känner själf, huru många ynglingar från min hand utgått, kunniga
icke allenast i döda språk utan och i franska, tyska, engelska samt italienska,
hvilka med tiden blifvit antagne vid academierna och äro nu många af dem
betydlige män.
Sällan var jag fri som adjunkt från predikstolen, och under hela denna tid,
hela 22 år, vet jag mig aldrig haft hjelp mer än 2:ne söndagar, då jag reste upp
och tog pastoralexamen. Den 9 juni 1804 kom jag till Carlstad; den 20 d:o
præsiderade jag, den 23 d:o tog jag examen med fullt approbatur, ehuru philosofiska
fakulteten lemnat mig laudatur i samma saker; men dels hade jag detta betyg ej
till hands, och det är till och med ovanligt, tilldela en stackars caplan så högt.
Detta år sökte jag ett collegat, men man förblindade mig med ett sacelani,
hvartill 2:ne gamla voro sökande. Jag lät öfvertala mig, men då förslaget
uppsattes, hade de afsagt sig och en prostens måg fick rum. Farväl! men emedlertid
blefvo 2:ne närliggande pastorater lediga och jag måste, såsom der qvarhållen, se
dem gå mig förbi. Consistorium skulle då reparera mig, och satte mig till Åmål, utan
att söka. Det blef liggande hos konungen, och jag förlorade visst för detta sex rum.
Den 18 Juni 1811 var jag primus respondens vid prestmötet i Carlstad. 1813
vinner jag änteligen förslaget till Högsätter; men genom de aldra grofvaste
dåligheter frånköper en annan mig det. Likaså har det nu nyligen skett med Rölanda.
Jag har ej råd, törs ej gifva pengar; vill vara billig mot mina åhörare och läggas
med heder i grafven — och det duger ej till uppkomst i dessa tider. Stor sak om
hustru och barn allenast man kommer fram heter det nu. Det värsta af allt är,
att mina krafter nu börja aftaga, och sysslan ej kan underhålla adjunkt, att förtiga,
det jag ej kan få se mina 2:ne ännu små söner till godo, som jag ville och borde,
för behofvets skull. Du känner sjelf min son, huru jag svettats för Eder båda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
