Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hem och barndomsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifvit antagne vid academierna och äro nu många af dem
betydelige män.
Sällan var jag fri som adjunkt från predikstolen; under hela
denna tid, hela 22 år, vet jag mig aldrig haft hjelp mer än
2:ne söndagar, då jag reste upp och tog pastoralexamen. Den
9 juni 1804 kom jag till Carlstad; den 20 presiderade jag, den
23 d:o. tog jag examen med fullt approbatur, ehuru
philosofiska fakulteten lemnat mig laudatur i samma saker; men
dels hade jag detta betyg ej till hands, och det är till och med
ovanligt tilldela en stackars caplan så högt.
Detta år sökte jag ett collegat men man förblindade mig
med ett sacelani,[1] hvartill 2:ne gamla voro sökande. Jag lät
öfvertala mig, men då förslaget uppsattes, hade de afsagt sig
och en prostens måg fick rum. Farväl! men emellertid blefvo
2:ne närliggande pastorater lediga och jag måste, såsom der
quarhållen, se dem gå mig förbi. Consistorium skulle då
reparera mig, och satte mig till Åmål, utan att söka. Det blef
liggande hos konungen, och jag förlorade visst för detta sex rum.
Den 18 juni 1811 var jag primus respondens vid prestmötet
i Carlstad. 1813 vinner jag ändteligen förslaget till Högsäter,[2]
men genom de aldra grofvaste dåligheter frånköper en annan
mig det. Likaså har det nu nyligen skett med Rölanda[3]. Jag
har ej råd, törs ej gifva pengar; vill vara billig mot mina
åhörare och läggas med heder i grafven — och det duger
ej till uppkomst i dessa tider. Stor sak om hustru och barn
allenast man kommer fram, heter det nu. Det värsta af allt
är, att mina krafter nu börja aftaga och sysslan ej kan
underhålla adjunkt, att förtiga, det jag ej kan få se mina 2:ne ännu
små söner till godo, som jag ville och borde, för behofvets
skull. Du känner själf min son, huru jag svettats för Eder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
