- Project Runeberg -  Paul Peter Waldenströms minnesanteckningar 1838-1875 /
17

(1928) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hem och barndomsår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17

så var det icke värt att komma hem och klaga, ty då fick
man bara mer.

Vad mig personligen angår, så var jag ett undantag. Jag
fick icke mer än en enda gång smörj av pappa, och det ganska
orättvist. Men gubben behövde en urladdning. Vi hade nyss
kommit hem från skolan. Pappa kom strax därpå hem från
sina sjukbesök. Han frågade mig: »Var är Rulle?» - »Jag
vet icke», svarade jag, »vi kommo nyss ur skolan.» - »Skall du
icke hålla reda på din yngre bror?» röt han, och i detsamma
gav han mig en örfil, så att jag ramlade utefter stolarna i
rummet. Men o, när Rulle kom hem! Som han kom in genom
gårdsporten, fick han en örfil, så att han rullade flera varv.
När han steg upp, repeterades det, och det ett par tre gånger.
Men pojkar måtte ha haft bättre skallar på den tiden, ty nu
törs nian knappt peta på en pojke, förrän skallen eller
åtminstone örhinnan spricker eller han får huvudvärk, och det
blir en faslig jämmer.

Men vad hade då passerat? Jo, på vägen hem från skolan
mötte Rulle gumman Hedströms dräng, som ledde gummans
häst i luggen. Den var utan tömmar och grimma eller andra
don. »Får jag rida», bad Rulle. Drängen satte honom upp.
Hästen blev rädd och satte av i sken. I »Söderholms backen»
mötte pappa. Han hade så när blivit överriden. Han blev
rädd, och när han det blev, så blev han tillika alltid ond. Nu
kokade det över. Han hade känt igen Rulle, och så följde,
när Rulle kom hem, denna avbasning, »så att det osade efter».
Pojken var ju ganska oskyldig, och pappa borde ha tackat
Gud, att ingen olycka hade inträffat.

Man tycker nu, att sådan där behandling skulle hos oss
barn alstra bitterhet mot pappa. Men så vitt jag vet, skedde
aldrig så, och pedagoger göra sig nog skyldiga till stor
överdrift, då de så förfärligt utmåla de fördärvbringande följderna
för barnen, om de en eller annan gång skulle få smörj en
smula »orättvist». Det är ju ett ledsamt fel, när en far eller

2 - Minnesanteckningar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:15:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/waldminn/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free