Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hem och barndomsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
sammet. Hon var emellertid av sjagg, så att jag nog i
verkligheten hade rätt. Men sjagg var på den tiden något så nytt i
Luleå, att ingen visste, vad det var.
När gubben kommenderade något, så måste det utföras
kvickt. Det dugde icke att gå och »dra benen efter sig». Ett
exempel därpå må här anföras. Vi voro bjudna en dag till
morbror Benckerts. Pappa och jag och tre yngre bröder
följdes på väg dit. När vi passerade förbi morbror Hammarens,
som också voro bjudna, sade pappa till yngste bror: »Alfred,
gå in och hör efter, om Hammarens äro färdiga.» Det angick
egentligen icke oss, men gubben var så där. Knappt hade
Alfred kommit inom dörren, förrän pappa blev otålig och
tyckte, att han dröjde för länge. »Rulle», sade han, »spring in
och fråga, varför Alfred aldrig kommer igen.» Rulle sprang.
Men han hade säkert icke varit två minuter inne, förrän
gubben var i humör. »Jorike», ropade han häftigt, »spring genast
in efter Rulle och Alfred.» Jag minnes icke, om icke jag till
sist fick befallning att gå in efter dem alla tre.
Jonke kallades alltid min bror Johan, och jag kallades Palle.
Rudolf fick heta Rulle. De äldre syskonen Sofi, Edvard, Fritiof,
Wilhelm kallades Fia, Eje, Fritte, Wille. De äldre bröderna
Adolf, Gustaf, Hugo och de yngre syskonen Alfred, Kristina,
Lina och Emma fingo behålla sina riktiga namn.
Min far var en riktig rikshushållare, och det måste han vara.
Inkomsterna voro icke stora men familjen var så mycket större.
Som husackord i medelstora familjer kunde han uppbära 15
å 20 kr. per år, och för ett recept tog han några öre, når han
tog någonting alls. Jag minnes, huru en gång en gumma, som
fått ett recept, med stor förtrytelse visade det i köket och sade:
»För en sån här liten papperslapp tar han sex skilling»
(= 12 öre). Jag var bara en liten pojke då, men jag kunde
ändå reflektera en smula, och jag tyckte, att gumman icke
hade så orätt. Men en gång såg jag pappa ta 24 skilling (50
öre) för ett recept.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
