- Project Runeberg -  Paul Peter Waldenströms minnesanteckningar 1838-1875 /
22

(1928) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hem och barndomsår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22

»Se så, mina gubbar», sade han till bönderna, »nu sätta vi
alla våra namn här under. Sedan gå vi vår väg, men hållen
eder i den och den delen av staden, så att jag vet, var jag har
eder.»

Sagt och gjort. Efter en stund kom landshövdingen och
väntade triumferande att finna pappa kväst. Men när han
såg rummet tomt och läst papperet, blev han blek. Han
förstod, att det var pappa, som hade ställt till hela spektaklet,
och han sände ut bud för att söka honom. När budet träffade
pappa, sade han, att om landshövdingen ville någonting, så
fick han komina själv. Landshövdingen måste också
förödmjuka sig därtill. Pappa sände nu efter bönderna och så
sammanträdde kommittén. Men innan den började sitt arbete,
föreslog pappa, att några mån skulle utses till att granska en
viss ämbetshandling av landshövdingen. Denne protesterade
under förklaring, att prövningskommittén icke hade med den
saken att göra.

»Ja», svarade pappa, »vi ha egentligen ingenting att göra
hår, då kommittén redan är upplöst.»

Därvid reste han sig. De andra följde exemplet. Nu måste
landshövdingen böja sig. Men bönderna sade: »Ack, om vi
alltid hade doktorn med oss, för dorn gör oss så mycket orätt.»

Bland allmogen hade pappa ett odelat förtroende, och den
sökte hans råd i allt möjligt. Ville landshövdingen komma
någon väg med bönderna, så måste han se till, att han hade
pappa på sin sida. Därför lyckades det så bra t. ex. för
landshövding Widmark (den äldre). För landshövding Ros
däremot gick det sämre. En gång när han gjort en resa genom
länet och hållit stämmor, kom han till pappa mycket uppbragt.
Han hade inte kommit någon väg med bönderna.

»De slå bara näven i bordet», sade han, »och säga: nej, herr
landshövding.»

Min far svarade: »Ja, landshövdingen måste komma ihåg,
att de icke äro statkarlar, sådana som landshövdingen är van

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:15:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/waldminn/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free