Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hem och barndomsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
Men kl. 8 skulle vi gå i säng. Frestelsen att icke göra
det var icke synnerligen stor, då vi ju voro trötta och
kvällssömniga. Dock hände, ehuru så sällan, att det
knappast är att räkna, att en vacker sommarkväll lockade oss
ut, sedan vi gått upp för att lägga oss. Vi tordes då
icke gå nedför trappan och ut genom förstugudörren, ty
på den var en klinka, som alltid skramlade, så att det mycket
väl hördes inne i sängkammaren, där pappa låg. Men utanför
vårt fönster reste sig mot taket en stor brandstege. När vi
nu med vänstra handen höllo oss fast vid fönsterposten, så
nådde vi med högra handen och högra foten fram till stegen,
och så kommo vi alldeles tyst ut. Såvitt jag minnes, hände
dock aldrig, att vi gingo utom gårdsporten. Vi stannade på
vår egen gård och njöto av det vackra vädret. Solen i Luleå
går ju icke ned förrän nära midnatt under den härligaste
sommartiden.
Av uppassning bestods icke mycket åt barnen i mitt hem.
Borsta kläder och skor, bädda igen sängarna - det fingo vi
naturligtvis göra själva. Jag hade varit student i två år, då
ett stort familjemöte hölls i det gamla hemmet. Vi voro så
många - de gifta hade sina hustrur med sig – att vi icke
rymdes i »doktorsgården». För mig och två äldre bröder samt
en äldre svåger hyrdes eller lånades rum i granngården, och
jag fick pappas order att borsta ej blott åt mig utan även åt
de tre andra.
Emellertid hände samma sommar, att pappa fick se vår
husjungfru Erika stå och borsta ett par byxor, som hon hängt
på stegen.
»Vems byxor är det?» frågade han.
»Det är herr Pauls», blev svaret.
»Kan inte den lymmeln borsta sina byxor själv?», utropade
han med en röst, som skrämde Erika, så att hon sprang,
som om det gällt – icke precis livet men - öronen.
Allehanda andra göromål fingo vi ock utföra. Vi hade t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
