Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hem och barndomsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
Sköldebrand i Kalmar, att jag vid en stor middag tappade
en bit bröd på golvet. Jag kom ihåg Ölunds ord men
kämpade en god stund för att övervinna intrycket av dem.
Omöjligt. Till slut sköt jag stolen från bordet, böjde mig ned och
tog upp brödbiten - till alla gästernas förvåning.
En gång .- det var 1859 .- då pappa kom hem från sin
läkarerond i staden, sade han till mig:
»Hör du, Palle», - han upphörde aldrig att bruka detta
namn, utom när han kallade mig ’drummelpelle’, ett namn
som jag hade fått därför, att jag tappade en tallrik gröt i
golvet - »hör du Palle, jag behöver få hem ett lass lera. Tag
grolle och kör efter ett ifrån Notviken.»
Det dugde icke att säga emot, ehuru jag var student sedan
två år. Alltså gjorde jag mig redo. Men gubben hade ännu
ett uppdrag att giva mig: »Och så, när du far förbi
Nordgrensgården, kan du taga hem korna, så att jag slipper skicka
någon särskilt efter dem.»
Det var nu bara att lyda och det utan att visa några sura
miner. Men när jag klädd i studentmössan kom med kohopen
och lerlasset framför mig samt måste köra genom hela staden
för att komma hem, då kände jag en viss blygsel inför folk,
som jag mötte. Det är, såvitt jag minnes, den enda gång i
mitt liv, som jag blygts för att göra ett nyttigt, om än simpelt
arbete.
Något som mamma särskilt sökt ingiva oss avsky för, var
lögn. Det har ock sedan suttit i mig så djupt, att jag knappt
vet något vämjligare än lögn. Jag mår bokstavligen illa, när
jag sammanträffar med en person, som jag vet ljuger.
Jag och mina bröder ljögo en gång för mamma. Vi hade
gjort något, som vi visste var orätt. Mamma fick höra därom
och frågade oss. Vi nekade. Det var på 1840-talet eller
möjligen i början av 1850-talet. Den där lögnen låg emellertid
och gnagde mitt samvete ända till våren 1858, då jag blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
