- Project Runeberg -  Paul Peter Waldenströms minnesanteckningar 1838-1875 /
37

(1928) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hem och barndomsår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bekände min osanning samt ville återlämna den nyss mottagna
tolvskillingen. Pappa svarade rned en ömhet i rösten, som
jag då ej förstod;

»Nej, behåll den du, min son.»

Jag var väl vid den tiden 9 eller 10 år.

En tredje lögn gjorde jag mig skyldig till 1849. Det
bestods icke mycket nämnarn på den tiden. När mamma ville
fägna oss med sådant, så fingo vi gå in i skafferiet och taga
oss ett sviskon, en näve havregryn eller kanske en skorpa.
En-skorpa kallades då nämnarn, men så blev det folk av
människorna på den tiden. Nu bodde hos oss en kusin Emma från
Värmland, en ung flicka, dotter till prosten Waldenström i
Nor. Hon var 19 år. En dag, då mamma var borta, skulle
Emma se efter oss. Hon gav oss lov att gå in i skafferiet och
taga en skorpa var. För att göra det riktigt bra, lovade hon
oss att taga smör på skorpan. Det var ju något oerhört. När
vi kommo ut, sade hon en smula ivrigt:

»Ni tog väl inte smöret med fingrarna?»

Vi svarade: »Nej, vi tog med kniv.»

Men vi hade gjort det med fingrarna. Det var ju också
ganska vanligt, att smörgåsarna i hemmet voro »tummagåsar»,
antingen det var mamma eller barnpigan eller vi själva som
bredde dem.

Men kusin Emma var en smula »petig» av sig, såsom det
hette. Därför ljögo vi. Och hon var nöjd. Men den som icke
var nöjd, det var jag. Lögnen plågade mig under åratal till
1857, då jag bekände den. Det var denna bekännelse, som blev
anledningen till min omvändelse 1858.

När jag skulle lära mig läsa, så funnos icke sådana skolor
som nu. Den saken ombesörjdes i hemmet. Vi hade stora
tabeller av trä, på vilka voro uppklistrade alfabetet samt
stavnings- och innanläsningsövningar. Med dem sutto vi först och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:15:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/waldminn/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free