- Project Runeberg -  Paul Peter Waldenströms minnesanteckningar 1838-1875 /
43

(1928) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hem och barndomsår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

43

läsa upp det språket: »Om hedningarne, som icke hava lagen»
etc. Straffet blev, att jag fick gå i skamvrån. När läraren
vände ryggen, gjorde jag grimaser, så att de andra pojkarna
skrattade. Läraren frågade, varför de skrattade, och när han fick
till svar, att »Palle stjäbbedes», så vart han naturligtvis ond.
Jag skulle ha handplagg. Kustos fick taga fram riset. Men då
var det så torkat och skört, att magistern i förargelsen kastade
bort det, och jag fick gå tillbaka i skamvrån. Sålunda kom
jag igenom apologistskolan utan att en enda gång ha fått
smaka riset.

Örfilar brukades också, likaså käppslag. En pojke, som
berett sig på smörj en dag, hade för säkerhets skull lagt en
tenntallrik under byxorna. När han nu fick »lägga upp sig»
framstupa över en stol och läraren rappade till med sin käpp, så
dundrade tenntallriken som en trumma, och det blev stor
tablå. Stackars lärare! Det sämsta kall, man kan välja, när
man icke duger därtill, det är lärarekallet, evad det nu gäller
i skolan eller på predikstolen.

Bland lärarna hade vi en tid stadens komminister Saefström.
Han hade en grov käpp med doppsko av järn. Med den
knackade han pojkarna på hjässan och sade därvid: »Du borde
daskas». Det gjorde förfärligt ont. Jag fick smaka det en gång.
Hade icke pojkarna på den tiden haft så hårda skallar, som
de hade, så hade säkert mången olycka hänt.

En gång erhöllo vi en lärare, som gjorde ett visst avbrott.
Han hette Falk och var från Piteå. Första dagen ingav han
oss en väldig respekt. Varje morgonlektion började med
morgonbön. En psalmvers sjöngs. En pojke läste turvis den bön,
som brukade stå i katekesen, ävensom Fader vår och
välsignelsen. Det gick i tur. Han som läste stod. Likaså läraren.
Alla de andra föllo på knä. Första morgonen, som Falk var
med, föll även han på knä. Det gjorde ett djupt intryck på alla
pojkarna. Han fortsatte också därmed, så länge han
tjänstgjorde i skolan. Snart fingo vi höra mer om, huru han arbetade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:37:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/waldminn/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free