Paul Peter Waldenströms minnesanteckningar 1838-1875 / 49 (1928) Author: P. P. Waldenström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hem och barndomsår

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den räkning, som pappa fått från honom. Han hade debiterat
18 skilling (37 öre) per timme, och det tyckte jag var gräsligt
oförskämt. Men min bror Gustav, som just stod bredvid,
lugnade mig med den upplysningen, att man i Uppsala kunde
få betala ända till en riksdaler (= l krona) i timmen för
privatlektioner. Det var för mig ofattligt. Men när jag själv sedan
i Uppsala gav privatlektioner i hebreiska, så hade priset stigit
till l kr. 50 öre. Ja, av
framlidne domprosten Björnström
i Västerås tog jag 2 kronor.

Lina Waldenström.

Som jag redan nämnt, var
pappa en stark hushållare.
Och det var han även i
sådant, som vi behövde för vår
skolgång. När jag och Johan
skulle börja vår skola, måste
vi ha nya mössor. Dem fick
mamma själv sy. De blevo
mycket höga, så att
skolpojkarna skrattade åt oss och
kallade dem »babelstorn». Och
det generade oss mycket. Av
nödiga böcker hade vi ett
exemplar gemensamt. När vi
skulle läsa över vår läxa,
sutto vi vanligen tillsammans och
hade boken framför oss på
bordet. Vi följdes ju i allmänhet åt. Men så hände, att den
ene hade lärt sig en sida fortare än den andre, och då gjorde
vi så, att vi reste upp bladet, lade ner våra huvuden på bordet,
den ene till vänster, den andre till höger, och läste så på var
sin sida av bladet. Det var ju störande, allrahelst som vi
alltid läste högt. Men när man blir van därvid, så går det
ganska bra. För resten höllo vi ofta fingrarna i våra öron. Att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>