Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hem och barndomsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag har flera gånger under de mer än 40 år, som jag varit
först läroverksadjunkt och sedan lektor, haft tillfälle att
observera, huru viktigt det är att skilja mellan tjuvaktighet och
egentliga dåligheter. Om man icke gör det, så kan man göra
otrolig skada. Jag låste för några år sedan i en tidning en
notis, som väckte min särskilda uppmärksamhet, jag vet ej av
vad anledning. Det var en tobakshandlare i Stockholm, som
hade skänkt 100 kr. till undfägnad för gummorna på något
fattighus. Jag tog närmare reda på historien, och den var
följande.
En ämbetsman i Stockholm hade kommit till
tobakshandlaren och talat om, att han som skolpojke hade jämte två
kamrater kommit in i cigarrbutiken. De hade bett fröken, som
stod där, att taga ned från hyllan en låda cigarrer, som de
utpekade. Medan hon gjorde det och sålunda vände pojkarna
ryggen, passade de på och stulo från disken en hop cigarrer,
som de stoppade i sina fickor. När fröken ett par ögonblick
därefter hade öppnat och satt fram den utpekade lådan, så ville
de ingenting köpa. De skulle alltså avlägsna sig. I detsamma
trädde tobakshandlaren ut från kontoret. På den tiden var det
i alla affärer vanligt, att på dörren mellan butiken och
kontoret fanns ett litet runt hål på fyra å fem centimeters
diameter med glas i. Genom detta hål kunde köpmannen titta ut i
butiken utan att själv bli sedd. Och nu hade tobakshandlaren
gjort det och sett, huru pojkarna stulit. Han befallde dem
att komma in på kontoret. De fingo tömma sina fickor på
hans bord. Sedan förelade han dem ett val:
»Antingen skall jag anmäla saken för rektor eller för polisen
eller ska’ ni komma hit i morgon vid samma tid och få stryk.
Välj det bästa. Adjö.»
Så fingo de gå. Vid överläggning kommo de till följande
resultat. Anmäler han det för rektorn, så bli vi relegerade;
anmäler han det för polisen, så blir det förfärligt, då bli vi också
relegerade. Och då är kanske hela vår framtid förstörd. Gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
