Print (PDF) - On this page / på denna sida - Hem och barndomsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
vi tillbaka och taga stryk, så går det över; han kan ju inte slå
ihjäl oss. Alltså gingo de tillbaka och togo stryk.
Sedan ämbetsmannen hade slutat denna berättelse, sade
han: »Nu äro vi alla tre ämbetsmän i statens tjänst, och det
ha vi kanske er att tacka för. Ty vem vet, vad som blivit av
oss, om ni hade anmält det för polisen eller för rektor.
Emellertid», tillade han, »ber jag att
här få lämna 100 kronor, ty
när vi tömde våra fickor på
edert bord, så var det bara de
yttre fickorna, men vi hade
cigarrer i innerfickorna
också, och detta plågsamma
minne ville jag nu avbörda rnig.»
Efter en så rörande
historia vägrade naturligtvis
tobakshandlaren att mottaga
några pengar. Men till slut
måste han giva sig.
Ämbetsmannen, som redan lagt dem
på bordet, vägrade absolut
att taga dem tillbaka. Och så
fingo de fattiga gummorna
ett kaffekalas.
När man hör talas om
ordentliga rättegångar inför
rektor och kollegium, om
nedsatta sedebetyg, högtidlig avbasning, ja, relegation för idel
tjuvpojkstreck, utan att de bevisa någon dålig karaktär, så kan
man ej bli annat än förargad. Men det är alltför många
lärare och rektorer, som icke äga en skymt av det pedagogiska
förstånd, som tobakshandlaren visade.
Vintern 1854-55 var min sista vinter i föräldrahemmet. På
julen 1854 fick jag såsom julklapp ett par galoscher, av läder for-
Waldenström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
