Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsala lyceum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
Redan första året uppmanade han mig att lära mig skriva
latinsk vers för att därigenom vinna det Tronérska stipendiet
för latinsk verskonst. Det lyckades också. Enligt stipendiets
stadgar måste man vinna stipendiet redan under sin skoltid
och kunde få behålla det tre år efter sedan man tagit
studentexamen. Men som villkor måste man årligen skriva och till
stipendiets inspektor inlämna 200 latinska verser. Jag hade
ock stipendiet kvar deri tillåtna tiden. Den som hade haft del:
näst före mig, var Linder själv. Sedan hade det varit ledigt
i många år. Efter mig var det också länge ledigt, tills det
vanns av David Blomqvist, som gick i Gävle läroverk och på
min uppmaning lärde sig skriva latinsk vers. Efter en högst
obetydlig anvisning av mig lärde han sig det alldeles på egen
hand.
Ett mönster till lärare var Rob. Rubenson, som sedan blev
grundläggare och förste ledare av den meteorologiska anstalten
i Stockholm. Hans ämne var matematik och geometri. Som
lärare var han intresserad, livlig, glättig, klar. Jag kan ej tänka
mig, huru en lärare skulle vara för alt överträffa honom
såsom lärare i dessa ämnen.
I botanik och zoologi hade vi Thore Fries till lärare fr. o. m.
1856. Han var då docent, blev sedermera professor i botanik
vid Uppsala universitet. Ungdomlig, livlig, klar och fryntlig
i sin undervisning, utgjorde han i sina ämnen, såsom de andra
redan nämnda, ett härligt mönster av en lärare. Mina studier
lågo dock åt ett helt annat håll (latin, grekiska och teologi),
så att jag icke hade lid att följa med i botanik och zoologi.
Det förstod han väl och skrattade mången gång åt mig. Jag
gav honörn också anledning därtill. Når vi hade någon klass i
läxa, så bad jag alltid bror Johan nämna mig en eller ett par
av de raraste växter, som hörde till den klassen. Det var givet.
att lektionen började så här:
»Vet Waldenström någon växt i den klassen? »
»Ja, den och dem – skratt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
