Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Studentexamen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke alls var ohälsosamt. Längre fram, då jag började giva
privatlektioner i latin och hebreiska och kunde förtjäna ända
till 2 kr. i timmen, blev det annorlunda. Då behövde jag inga
fastedagar; då kunde jag tvärtom extra köpa hem åt mig både
smör och ost och andra liknande överflödsvaror.
Ack, jag minnes, när jag för egna penningar hade köpt det
första stycket ost. Det var kumminost. För att icke äta upp
den för hastigt beslöt jag, huru många dagar den skulle räcka,
skar så sönder den i lika många bitar och lade i min
byrålåda. Det var dumt. Ty efter ett par dagar voro bitarna torra
och hårda som sten.
Efter denna utvikning återkommer jag till det där
studentkalaset och de tre kronorna, som jag skrev upp på pappa — alla
fyra vågade jag icke. När jag hemsände redovisningen, skrev
jag en omständig förklaring. Vi hade bägge två tagit
studentexamen den dagen. Dessutom var det pappas namnsdag
(Erikdagen) och vi visste, att det på den dagen alltid var
kalas i hemmet. Därför hoppades vi, att pappa icke skulle
misstycka, att vi hade gjort av med tre kronor. Pappa fann
sig nöjd med förklaringen. Det förblev också den enda gången
under de år jag förde kassan, som det förekom, att
redovisningen belastades med en utgiftspost, som ej var nödvändig
eller som behövde förklaring. Sedan jag börjat genom
lektioner förtjäna pengar, vilket pappa aldrig fick veta, lättade
jag hans utgifter därigenom, att jag bl. a. betalade mina
böcker samt åtskilligt i klädväg själv.
Det var ett oerhört välde pappa utövade över oss under vår
Uppsalatid. Han skrev brev till oss i regeln varje vecka.
Överskriften på breven var olika. Var han vid gott humör, så lydde
den: »Mina snälla gossar!» Var det något, som gjort honom
missnöjd, så lydde den: »Mina gossar!» Och var han arg, så
blev det bara: »Gossar!» Det hände bara en gång under min
Uppsalatid, att vi fingo ett brev med den sist nämnda
överskriften. Det var dunder och ljungeld. Jag minnes icke, vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
