- Project Runeberg -  Paul Peter Waldenströms minnesanteckningar 1838-1875 /
88

(1928) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett brytningsår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88

icke att bli omvänd utan att få reda på det ställe, som jag
hört pappa gycklande anföra, att Kain och Abel foro ut i
främmande land och togo sig hustrur. Emedan något sådant ställe
icke finnes, så måste jag genomläsa hela bibeln. Men medan
jag läste, verkade ordet på mitt hjärta mer, än jag själv
förstod. Några nummer av Lunds Missionstidning, som jag läste,
inverkade också djupt på mig, så att jag började allvarligt
tänka på att bli missionär. Men när jag av samma tidning såg,
att därtill fordrades, utom annat även det, att den sökande
skulle redogöra för sin omvändelses historia, då studsade jag.
Någon sådan historia visste jag icke med mig. Kains och
Abels giftermål hade nu förlorat allt intresse för mig. Jag gick
ut och köpte Johan Arndts »Sanna Kristendom» samt började
studera den. Sålunda drogs jag småningom till Herren.

Jag började även att besöka några sammankomster, som
höllos på det s. k. Borellska barnhemmet, ett barnhem upp
rättat av järnhandl. C. J. Borell. Läraren där hette Pettersson.
Han var en troende, nitisk man, som brukade tala Guds ord
om söndagarna, alltid för fullproppat hus – salen rymde väl
30-40 personer. Nu började jag även att umgås med Borells.
Likaså ined Johan Petter Horn, som var lärare vid läroverket,
och före mig hade varit informator hos Sköldebrands. Han
var en troende man. Rätt ofta var jag hos honom. Vi brukade
då läsa goda predikningar samt sjunga psalmer ur Linderoths
sångbok samt Mose och Lambsens Visor. Han hade ett s. k.
psalmodikon, en uppfinning av prosten Dillner i Våla. Det
bestod av en liten avlång trälåda med en fiolsträng längs efter.
Under strängen var en målad rand med numrerade
avdelningar, motsvarande noterna. När man nu tryckte på strängen
över ett nummer och drog med en stråke över nedre änden
av strängen, så fick man en viss ton. Det var uppbyggliga
stunder, som jag och Horn hade, när vi, stående vid ett bord,
varpå psalmodikon låg, spelade och sjöngo en av Mose och
Lambsens visor. Av umgänget i Borellska familjen hade jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:15:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/waldminn/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free